Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhållande till det offentliga lifvet. 1817—1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREFVE ROSENBLAD.
2 09
Med länge obrutna krafter qvarstod han vid dess utöfning,
och först 1840 års oroliga riksdag medförde hans afgång.
Han var då 82 år gammal; men det var icke årens tyngd,
som vållade hans tillbakaträdande.
»Jag kunde ej se honom, har Trolle-Wachtmeister
antecknat om den gamle stats- och konungatjenaren, utan att
komma ihåg fru Staëls uttryck om stor-inqvisitorn i Don
Carlos, att det var en, som »la mort avait oublié de frapper».
Den märkvärdiga föreningen i Rosenblads hela väsen af
hätskheten i hans fula, uttrycksfulla drag samt den kristliga
undergifvenhet och ödmjukhet, som han liksom till parad framställde,
passa ej illa för en medlem af le saint office.»
Känslolös för de allt mer skoningslösa angreppen från
1830-talets liberala tidningspress — hvilken i den gamle
ministern endast såg den om sin makt och sitt inflytande afundsjuke
konungatjenaren, som ville på det allmännas bekostnad
befrämja sina egna och sina anförvandters intressen — var
Rosenblad dock en gång under 1830-talet efter en svår sjukdom
betänkt på att afgå, och till efterträdare önskade han
Trolle-Wachtmeister. Det var 1835. Genom Berzelius,
Trolle-Wachtmeisters närmaste vän, lät han förhöra sig, om denne vore
benägen dertill.
Den gamle statsmannen yttrade, enligt Berzelii bref i
ämnet**, sina bekymmer öfver svårigheten att lemna ämbetet
i värdiga händer. »För honom återstode ingen, som med full
värdighet och med absolut oberoende af allt annat än lagen
och rättvisan kunde intaga den plats, han lemnade, utom E.
Excellens. Han visste väl att det enskilda lifvets lugn hade
stora behag, men att i ett ädelt hjerta hängångna fäders
föredöme och kärleken till ett fädernesland, som nu mer än
någonsin behöfde stödjas af män, hvilka njöte folkets
förtroende, kunde ägga till en återtagen verksamhet. »Deruppe,
tillade han med en g_est åt höjden, står den gamle riksdrot-
* Trolle-Wachtmeister fann pressens angrepp mot Rosenblad orättvisa.
»Om än bevis ej saknades på förföljelse, på väld i befordringar och i domstolen
samt på nepotism, så diktades ändå flere, och mannens verkliga förtjenster
såsom ämbetsman lemnades utan afseende.»
** 16/ iSn
Trolle-Wachtmeister, Anteckningar. II. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
