Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhållande till det offentliga lifvet. 1817—1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
crusensto lteska målet jSJs. 223
klander ensamt vore ej brott, och huru lätt, med en ringa
försigtighet i skrifsättet, kunde icke det ofvan åberopade
fjerde momentet kringgås? Den stora massan af allmänheten,
hvars tankekraft ej sträcker sig längre än till ordens
betydelse, och som nu, när konseljen och statsrådet nämnas, ej
tänker på den allena styrande konungen samt sätter sin
förtröstan till honom, skulle nu småningom vänja sig vid att se
konungen personligen blifva föremål för omdömet. Hvart toge
det väl då slutligen vägen med majestätets helgd? Dess eget
intresse synes således bjuda att räcka handen tåligt åt den
fiktion om rådgifvarnas myndighet i styrelsen, vid hvilken man
så begärligt fäster sig.»
»Det är således konungamakten sjelf, som sist af alla bör
yrka på att majestätsbrott kan finnas i hvad som riktas mot
konseljen.»
»Beträffande innehållet af det åtalade stället hos
Crusenstolpe och hans fällande derför, tillåter jag mig ej att döma
öfver den samvetsdomstol, som funnit honom skyldig. Icke
hade jag dertill bidragit med min röst; men jag inser likväl,
huru lätt det är för den hederligaste man att hänföras af
impressionernas välde, helst när man ej som ämbetsman på den
juridiska banan fått vänja sig att abstrahera alla
biomständigheter från den enda som är i fråga. Jag högaktar den
juryman, som följt sin öfvertygelse, vare denna hurudan som helst.
Min högt värderade vän, den förträfflige Berzelius, har visst
icke vikit en hårsmån derifrån.»
Efter några mera detaljerade anmärkningar tillägger
bref-skrifvaren följande ord: »Jag har uttalat min mening öppet
och frimodigt under erkännande af — hvad som gör mig
obeskrifligt lycklig — af H. K. Höghets vilja att just sådant
språk skall inför H. K. H. föras. Det kan ej, detta språk,
vara misstänkt hos en gammal tjenare af konungen och
konungamakten, som aldrig kan komma inom folkgunstens
atmosfer eller hafva möjligen något att af den hoppas.»
I ett följande bref med samma bestämmelse, till
omfånget mera liknande en politisk afhandling än ett bref, yttrar
Trolle-Wachtmeister sig vidare i samma ämne, särskildt med
anledning af de tumultuariska uppträden som framkallats af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
