Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhållande till det offentliga lifvet. 1817—1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O förhållande till det offentliga lifvet 18/7—1844.
Den allmänna vördnad, med hvilken allmänheten såg upp
till Brahe, visade sig på ett rörande sätt efter Karl Johans
död. Man visste att han under konungens långa sjukdom
dag och natt varit vid hans sida på bekostnad af sin helsa
och väl behöflig hvila. Man beundrade den pligttrohet, med
hvilken han, under den djupa sorgen öfver den kunglige
vännens bortgång och oaktadt den brutna helsan, oaflåtligt
egnade sig åt de pligter, som hans höga ställning såsom
riksmarskalk och hans höga militärbefäl ålade honom.
I ögonblicket efter konungens död satte han sig till häst,
för att vid trohetsedens afläggande till den nye konungen sjelf
anföra hästgardet. »Rörande var det att se», skrifver
Trolle-Wachtmeister, »huru han der satt, till utseendet ett lik och
med möda förmående att hålla sig qvar på hästen. Jag
glömmer aldrig det intryck han gjorde på mig, när jag vid den
kungliga begrafningen såg honom. Det är ej möjligt att med
bibehållet lif hafva mera utseende af att vara död. Nästan
hvarje sekund framstötte han ett slags skrik, som han kallade
hosta, för att det skulle något namn hafva, men som lät helt
annorlunda och i synnerhet var hemskt, då det afbröt
tystnaden i det kungliga paradlikrummet eller gaf genljud i kyrkan
under den kungliga begrafningsakten.»
När sedan på sommaren 1844,
»riksmarskalken följt sin kung i grafven*
fick han det vackraste eftermäle, som väl någonsin kommit
en konungs gunstling till del. »Utom Crusenstolpe, säger
Trolle-Wachtmeister, lemnade han, så vidt jag vet, ingen ovän
efter sig. Med välvilja och redlighet, tillägger han, kommer
man ändå långt här i verlden, äfven när för öfrigt
medelmåttan blifvit ens lott. Så var det med Brahe.»
* Böttiger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
