Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1847—1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KJKSDAGEN 1847 — 1848.
gande af alla andra höll adeln utmed regenten handen om
statsrodret. Nu fuskar något hvar i handtverket, den ene så
godt som den andre, och riddersmannen har, såsom blott och
bart sådan sig, intet eget förbehållet. Jag tror ej att man
med framgång skall kunna försöka att i vårt nuvarande stånd,
der intet eget eller elementariskt förefinnes, men väl i brokig
förening framstå alla de befattningar, yrken och födkrokar,
som ega burskap inom Sveriges landamären — att der, säger
jag, qvarhålla vålnaden af det förflutna, lika litet som det
skulle låta sig göra att få tempelherrar af våra frimurare, en
Jacques de Molay af — jag vet ej hvilken Karl XIILdes
korsbärare.»
»E. Exc. har nu mottagit min trosbekännelse, som kanske
borde kallas — min syndabekännelse, och E. Exc. vet således
hvar han har mig, hvilket alltid är godt till undvikande af
missförstånd. Jag hoppas aldrig komma i belägenhet att
behöfva försvara mina åsigter, lika litet som att göra dem
gällande. De må då för mig sjelf få gälla hvad de kunna. Blott
vill jag nämna, att de icke äro foster af några bland vår tids
hugskott. De äro framkallade af grundsatser och intryck,
tagna för nära ett halft århundrade sedan och mognade både
under min vandring på den offentliga banan samt under så
många derefter ensligt i betraktelser framlefda år. Från de
tänkesätt, hvartill jag bekände mig för 47 år tillbaka, har jag
ej vikit en hårsmån, och de hafva under tiden öfvergått till
sådana petrifikater i mitt sinne, att de ej mera kunna brytas
lösa.»
»Att jag befinner mig på en villostig, antager jag gerna
såsom en möjlighet, efter de flesta af mina fordom liksinnade
vänner, den ene efter den andre, sedermera styrt en annan
kosa, och jag ensam underlåtit upptagande af riksdagstalaren
friherre Boijes exempel och råd, »att blifva klokare hvar dag
man lefver». Men detta förhållande manar mig ännu
starkare än eljest till hvad som i politiska brytningar är af
största behof, ehuru det just der oftast saknas, nämligen aktning för
andras öfvertygelse och fördragsamhet med andras mening.
Det skulle smärta mig, om jag ett ögonblick befarade att
fåfängt påräkna för mig denna fördragsamhet hos en gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
