Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1847—1848 - Riksdagens början. Konservatismens öfvertag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
riksdagen 1847 — 184s.
benägenheten för adeln och t. o. m. beundran för dess styfva
hållning vid förra riksdagen framlyste tidt och ofta.»
Riksdagens allmänna fysionomi vid dess början syntes
den gamle fosterlandsvännen »mulen, för att ej säga bister».
Särskildt bekymrade honom regeringens obestämda och
tveksamma hållning. Konungen syntes honom stå isolerad, utan
verkligt stöd af någon utmärkt förmåga bland sina rådgifvare.
»Och», heter det i en anteckning, »huru ser det ut i
stånden? Adeln, särdeles dess yngre medlemmar, har ännu ej
hunnit smälta arfsrättsfrågan och det reformdigra språk, som
konungen förde tillståndet 1844. Den konservativa
riddarhusfraktionens närmande till honom visar sig nästan som ett steg
af medlidande. Militärerna, så starka inom riddarhuset, äro
uppbragta för deras af skattejemkningskomitén hotade indelta
löner och känna sig ej lugnade af den redan genom
krigsbefälets deputation till krigsministern åt dem utverkade
koncession . . . Presterna äro missnöjda med allt som skett
sedan 1844 och ännu mera med den anda, som från början
uppenbarat sig hos regeringen eller rättare hos regenten,
hvilken anda framför allt måste qväfvas. Borgarna, som anse
sig svikna i representationsangelägenheten, se allt i svart.
Der är dessutom näringsfrihetsförfattningen, som på ett håll i
ståndet, och den liberala tulltaxan, som på ett annat sätter
sinnena i jäsning. Bönderna skrika öfver både nytt och
gammal?. Fattigvårdslagen och skolfrågan äro dem högst vidriga.
Ofvanpå alla dessa specialiteter komma de dryga anslagen,
hvaröfver skrikes himmelshögt.»
En tilldragelse på riddarhuset vid riksdagens början, som
var betecknande för den der rådande allmänna stämningen,
var adelns bekanta beslut att prägla en medalj öfver Fryxell
med anledning af hans uppträdande i striden mot Geijer om
»aristokratfördömandet» i svenska historien. I enlighet med
sina politiska åsigter i allmänhet ogillade Trolle-Wachtmeister
bestämdt detta förslag. »Det var ett trots mot den aflidne
häfdatecknarens minne», säger han, »mot opinionen och snart
sagdt mot de andra stånden, som väl ej skulle ha underlåtit
att frambringa någon kontra-demonstration till aristokratför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
