Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1847—1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtal med konungen.
mig sjelf förmodade fullkomliga oförmåga deruti. Jag skulle
kompromettera både mig sjelf och förslaget samt således
äfven regeringen, hvars organ jag vore. Jag undanbad mig
således på det bestämdaste det mig ämnade förtroendet, men
med det samma sökte jag att visa, huru det vore mera
lämpligt för det åsyftade ändamålet, att en af konungens
rådgifvare, förnämligast justitieministern, här uppträdde.»
»Konungen invände, att han väl talat derom med grefve
Posse, men att denne, som visste med sig, huru illa ansedd
af opinionen han var, trodde att blott för det hans namn
syntes under förslaget, skulle det blifva förkastadt. Jag anmärkte
deremot att hans, för att nyttja hans egna, af konungen
upprepade ord, »dåliga kredit» hos allmänheten hufvudsakligen
härledde sig ifrån den konservatism, som man med rätt eller
orätt misstänkte hos honom ligga under det obestämda,
mystiska och således alls icke uppriktiga handlingssätt, sotn allt
sedan representationskomitén utmärkt grefve Posses förfarande
i den stora representationsangelägenheten. Han borde
derföre, syntes mig, med nöje omfatta ett tillfälle att nu öppet
ådagalägga sitt tänkesätt och. om jag så må säga, hissa sin
flagg . . . Jag tillade slutligen, att ett sådant steg som det
nu tillämnade, hvaraf man kunnat sluta till regeringens syfte,
hade varit en välsignad sak, då representationskomiténs
arbete lemnades till stånden, och kanske hade det varit ännu
mera passande och välgörande, om det egt rum förut inför
komitén.»
»Ja, yttrade kungen, något sådant hade kanske bort
göras hos representationskomitén, och jag talade derom då med
grefve Posse, men han ville icke. Jag tror att han var
vidtalad af många, som sökte förmå honom till en passiv roll, i
den önskan och förmodan, som han kanske sjelf delade, att
saken skulle afstanna och ingenting blifva af alltsammans.»
Trolle-Wachtmeisters beslut att bestämdt afböja
konungens anmodan berodde väsentligen på de allmänna intryck,
han erfor af det ifrågavarande förslaget. Det öfverensstämde
på intet sätt med hans egna åsigter. Han ansåg det icke
hafva utsigt att godkännas af någon och, säger han, »kanske
till och med i vissa afseenden löpa fara att förlöjligas, ty t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
