Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1847—1848 - Ministèrförändringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
riksdag en 1847 — 1848.
Hierta (den bankrutterade öfverstelöjtnanten, allt sedan förra
riksdagen kallad ’Bengt Gudmundssons skrifkunnige vän’, efter
ett uttryck i ståndet af denne bonde i anledning af ett
anförande, som han sjelf ej kunde rätt väl läsa innantill), hvilka
höllo täta hviskningar med de en efter annan utkallade
bönderna.»
Hela ministèren med undantag af den kort förut utnämnde
civilministern Fåhræus afgick, och det nya statsrådet var i det
närmaste färdigbildadt d. 10 April. Till dess medlemmar hörde
äfven professor Genberg, till hvilken Trolle-Wachtmeister, såsom
ofvan nämnts, stod i nära förhållande, och hvars rådgifvare han
var. Hvad han genom dennes och andras meddelanden erfor
rörande denna ministèrförändring, som på olika håll så olika
bedömdes, har han på följande sätt antecknat i sin dagbok.
»Hvad var det, som så plötsligen körde bort statsrådet?
Det borde väl ej vara böndernas beslut att begära deras
aflägsnande, ty för det första kunde detta beslut, såsom fattadt
af blott ett stånd, icke utföras, och för det andra reserverade
sig deremot, såsom sagdt är, de flesta af ståndets mest
utmärkta medlemmar, och deribland just cheferna för de begge
stridiga partierna, Strindlund och Rutberg. Mera sannolikt
verkade harmen hos de mindre rädda ocli skrämseln hos de
mera rädda efter den obarmhertiga och nästan skändliga
sön-derslitning af hela statsrådet, som anställdes hos borgarna
och ännu värre lios presterna, der särdeles Thomander på sitt
vanliga sätt utmärkte sig.»
»Peyron, den afgående krigsministern, berättar, att
konungen fordrat deras afsägelse, emedan hans dynasti eljest vore
i fara. Hvad jag derom vet, är att kungen för Genberg
yttrade sig vara lemnad i sticket af rådgifvarna, genom
deras brådstörtade afgång; att Stjerneld, den nye
utrikesministern, yttrade ungefär detsamma, också för Genberg; att
Silfverstolpe på tillfrågan yttrat: ’Icke bad kungen oss blifva
qvar, men icke heller hade han bedt oss gå bort’; och
slutligen, att då excellensen Lagerbjelke häromdagen framför
mig frågade Posse, hvarföre statsråden ej kunnat vänta med
afskedet till riksdagens slut, svarade denne: ’Emedan om vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
