Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viridis senectus. 1848—1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 6
VIRIDIS SENECTUS.
ternas hjertan. Sålunda synes mig den kalkyl, man här
till-skrifver Karl Johan, något påminna om den der soldaten,
hvilken i förskräckelsen öfver yttersta domens förkunnade
annalkande och verldens sista dag — upprättade sitt testamente.»
I öfverensstämmelse med denna allmänna uppfattning af
norska frågan ansåg brefskrifvaren att konung Oscar I:s
medgifvanden ej varit annat än »rättvisa och skyldighet», om Xorge
skulle betraktas såsom ett sjelfständigt rike; och han skänkte
sitt varma erkännande i denna fråga åt konung Oscars »kloka
och försonliga politik, hvilken jag, tills jag blifvit öfvertygad
om motsatsen, kallar fosterländsk.»
Särskildt beträffande ståthållarefrågan ansåg
Trolle-Wacht-meister, att konung Oscar handlat »klokt och försonligt»
genom att så länge låta ämbetet stå obesatt, och han fann
Dalmans ofvan nämnda motion lika obefogad som farlig, då den
verkat som »en brandfackla». »Ståthållaren — detta spöke,
som i många år varit glömdt — hade väl äfven nu, med eller
utan sanktion, kunnat flyga öfver våra hufvuden till
Kristiania.» — »Lönar det väl mödan», frågar han, »att hafva denna
svenska rodocka upprest såsom en oöfverstiglig skiljemur
mellan de begge folkens möjliga sympatier? Och hvad skulle
han hafva uträttat, såsom tiden och förhållandena nu äro?
Hafva väl en Gortschakoff eller en Benedek makt att uträtta
något, som kan sägas vara i proportion till de kanoner,
bajonetter, g’algar och prygelkäppar, hvaröfver de i rikaste mått
kunna disponera?»
Under erkännande att det berott på vårdslöshet, att
bestämmelsen om ståthållarskapet endast influtit i norska
grundlagen, ej i riksakten, ansåg Trolle-Wachtmeister sålunda, att
svenska riksdagen saknade formel rätt att inblanda sig i
frågan om en ändring i den norska grundlagen. Han ansåg
derföre, att sanktion å storthingsbeslutet i ståthållarefrågan
icke borcle vägras, helst som konungen personligen ej skulle
undgå att inblandas i frågan.
Den nära 8o-årige författaren fick ej upplefva den dag,
då, efter upprepade framställningar från norsk sida,
riksståthållare-ämbetets upphäfvande af konung Oscar II
sanktionerades (1875). De befarade olägenheterna af uppskofvet ute-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
