Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL II.
ANKOMSTEN. — GÖTEBORG.
tet var en sommarmorgon år 1883, då vi
nalkades Sveriges knst; jag var uppe på däcket i
daggryningen.
Först hägrade fram ur kafvet en liten blå
j prick öfver babords reling. Det var Marstrands
fästning, som tronade på sin klippbrant. Längre fram
bröts den långa blåa kustlinien i hundratals klippiga skär.
Där lågo Yinga, Känsö, Vargö och Styrsö. Jag kände
b varje skär, b varje udde. Där hade jag seglat ocb jagat
som ung, och vågorna, som hvitskummande bröto sig mot
berghällarna, tycktes belsa mig välkommen åter till Sverige.
Vi letade oss fram genom en labyrint af klippskär,
somliga låga, jämna, glättade af vågsqvalpet ocb tecknande
öfver vattnets yta sina mörkglänsande ovaler, som nästan
liknade b valryggar; andra brant uppstigande med
dunkelgråa klintar; alla ofruktbara ocb ödsliga, liknande
uppkastade lavabäddar, här ocb där afbrutna af ett b
vitskimrande fyrtorn eller en röd fiskarkoja i en grön liten vrå
djupt inne i ett mörkt bergsparti. Vi foro förbi
främmande fartyg med nordsjöfarares tackling, en liten
bog-seringsbåt kom ångande fram, en irrande hafsand flaxade
förbi oss, ocb härpå lupo vi mellan stränder med gråkalla,
dunkla berg in i Göta elfs mynning.
Vi seglade uppför elfven förbi det öfvergifna fästet
Elfsborg, som tronade på sin klippö; förbi den uppblomst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
