Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man bör staf va och nttala alla namn på Europas fastland,
oändligt mycket bättre än ländernas egna missledde
invånare. Så kalla engelsmännen och vi amerikanare efter dem
staden för »Gothenburg», ehuru de naiva svenskarne i sin
hårdnackade envishet än i dag fortfara att kalla den
»Göteborg».
Det var ännu tidigt på morgonen, ej mycket öfver
fem, men det oaktadt stodo på kajen flere gamla vänner
för att välkomna mig. Gamla, goda och trofasta vänner
måste de i sanning vara för att begifva sig ut vid denna
tid på morgonen, och några af dem nöjde sig icke att
helsa mig välkommen med ord, handtryckningar och
vänliga slag å axeln, utan de hade hissat den amerikanska flaggan
på sina kontorslokaler eller boningshus. Från taket på
hotell Kristiania, dit jag skulle fara, svajade stjärnbaneret
omgifvet af de svenska och norska flaggorna.
Huru angenämt var det icke att än en gång vandra
på Göteborgs breda, jämna och väl stenlagda gator, att
luta sig öfver räckena på dess vackra granitbroar och skåda
ned i det mörka, lugna vattnet i de vida kanaler, som löpa
fram midt igenom och långs dess förnämsta trafikleder!
Jag tittade in på amerikanska konsulskontoret. Där
funnos skrifbordet, brefpressen med sin ställning, böckerna
och »den enkla bokhyllan», som reglementet tillåter en
konsul att hålla, allt med samma min af gammal
bekantskap som när jag för längre tid sedan gjorde tjenst på
denna lilla utpost för vårt lands maktställning, och jag
erfor ett slags vemodsfull njutning, då jag från hyllorna tog
ner de tunga böckerna, i hvilka tjensteskrifvelserna voro
kopierade, och läste de depescher, jag sjelf för tjugu år
sedan hade aflåtit till regeringen. Skriften såg ut, som om den
hade varit från gårdagen, och det kändes i mer än en
mening hårdt att vara fullt medveten om, att så lång tid
af lifvet hade förflutit, sedan jag gjorde dessa penndrag,
och att jag kommit tillbaka till Sverige, en annan Kip
van Winkle.
Men hotell »Göta Källare» — ett namn, som ingen
utlänning någonsin kunnat uttala — stod ännu utmed
kanalen, ehuru det lilla vattenfallet, som satte den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
