Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mälaren. Denna präktiga insjö är nära tolf mil i längd.
Den sträcker sina långa armar djnpt in i det inre af
Sverige, både åt norr och söder, och ett tusental öar och
holmar äro strödda öfver dess yta. Dess stränder äro bland
de tätast bebodda och vackraste trakterna i hela riket, och
en liflig sjöfart eger rum på dess vatten.
Sjöns yta ligger’ vanligen blott en till halfan nan fot
öfver hafvet. Fallet är litet, det är sant, men vattenmassan
är så stor, att den rinner ned i en lång fors med bred och
stark ström. Just där denna är starkast, brytes den och
delas af de tre holmarna i hjärtat af Stockholm, hvilka
pressa ihop utloppet till trånga öppningar mellan dem
själfva och de närliggande stränderna af norra och södra
fastlandet.
I midten af trettonde århundradet fanns det redan på
dessa holmar en jämförelsevis ansenlig folkmängd, hvilken
lockats dit af det beqväma läge, som Mälaren egde för
handel och sjöfart. Ar 1255 byggde den kraftfulle Birger Jarl,
sedan han beslutat stänga Mälaren mot fientliga flottors
anfall, vallar och torn af granit omkring anläggningarna på
den största holmen. På den högsta punkten uppförde han
ett högt rundt torn af sten — »Kärnan)) — hvilket i sanning
var kärnan för hans stad, hans befästningar och hans slott.
Den framsynte Jarlen gaf den befästa platsen en stads
rättigheter. Han gjorde den till Sveriges hufvudstad, och
hans makt och inflytande drogo dit både befolkning och
handel. Birgers store son, som verkligen förtjenade
namnet Magnus (den store), och som egde titeln af konung,
en titel, hvilken hans fader aldrig bar, fullbordade det verk,
som Jarlen så förträffligt börjat.
Stockholms tre holmar blefvo nu ett stort och starkt
fäste. Mälaren — Norr och Söder ström — samt Östersjön
omgåfvo det på alla sidor med en graf, större och bredare,
än menniskor någonsin gräft. Till fastlandet kom man på
båda sidor öfver vindbryggor, som voro ställda i förbindelse
med starka torn och kunde dragas upp när som helst.
Så tedde sig Stockholm under medeltiden — en
vidsträckt fästning, som höjde sig ur nordens vatten, ett lås
icke blott för Mälaren, utan för hela Svea land.
Thomas, Frän Slott till Koja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
