Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafvet. Jag kröp därför bakom hörnet på muren och
väntade. Ett stycke från mig satt min värd på stenmuren ocli
rökte sin cigarr med samma lugn, som general Grant
strax före en drabbning. Han hade ingen bössa, ty han
jagar aldrig, men är det oaktadt en stor älskare af jagt.
Nu synes en hare högst uppe på den vestra
betesmarkens backsluttning; han hoppar upp på en tufva, reser
sig kapprak på bakbenen, som en känguru, klipper med
öronen, svänger blixtsnabbt rundt om och försvinner med
ilande fart ur vår åsyn, tydligen icke rätt nöjd med sin
rekognoscering. Tre harar till bete sig på samma sätt.
Yinden blåste starkt från oss till dem. Yädrade de oss
kanske?
Men nu höra vi fjärran skrällarna från bleckkärlen
och dreffolkets rop. En hare kilar nedför sluttningen; med
öronen liggande flata bakåt nacken rusar han med vindens
fart tvärs öfver gräsvallen och förbi mig. Jag sigtar
framför honom, ungefär på hans egen kroppslängds afstånd,
och trycker af. Han gör en kullerbytta och ligger med
fotterna i vädret stendöd.
En annan jösse kilan nu förbi bortom den förfallna
muren. Ett slängskott — och han tumlar ned i
bäcken. Yid smällen vände fem harar, som hoppade ned för
backen, och sprungo tillbaka i ordets fulla bemärkelse »för
brinnande lifvet». Men »tram, tram, hallå, hallå!» Allt
närmare kommer drefvet, och öfver larmet ljuder liten
Ebbas klara barnröst.
Och nu »gupp uti gupp» kila harar efter harar förbi,
nästan liknande den hvitulliga skytteln i en väf, hvars varp
här bildades af klapperstensraden. Pang, pang. Bara ladda
och skjuta; det gick hett till. Hur fort jag än kunde
lägga i patronerna, fortare kommo dock hararna. Sköt jag
en, skumpade samtidigt fem undan; offer strödde jag dock
öfver gräsvallen, bakom stängselmuren, i bäcken och bortom
densamma. Ofverallt rundt omkring hopade jag dem under
två heta minuter. Drefvet hann nu fram, och jagten var
slutad. Min värd satt alltjämt på stenmuren och rökte
cigarr. Jag skyndade fram till honom, kastade min hatt
på marken, tryckte hans hand och tackade honom hjärtligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
