Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
finnas till. Men om ock alla andra vittnesbörd gå
förlorade, skola dessa evigt bestående berg fortplanta till
kommande slägten ett ädelt tungomål, taladt af ett folk, som
väl spelat sin roll på världens skådeplats.))
))Men jag önskar)), tillade han, ))att jag på ett af
världsspråken kunde få ett motto, hvilket i någon mån
kunde vara en nyckel till mina hällristningar.))
Jag erinrade mig då en vers af Yirgilius, utbytte ett
ord mot ett annat och föreslog: i>Lapides loquentes sem per
habemusj) (Vi hafva alltid talande stenar).
))Grodt)), sade min värd, ))det skall i morgon blifva
in-ristadt.))
Herr Bexell låter äfven inhugga namnen på sina
ovänner och på statsmän, hvilkas politik han ogillar, men de
sättas upp- och nedvända. Särskildt har jag en säker
aning, att om den store Bismarck skulle komma på besök
till Thorstorp, han skulle finna sitt namn i en allt annat
än smickrande ställning.
Efter mitt besök har jag till min stora förnöjelse fått
veta, att Hallands landsting erkänt herr Bexells duglighet
och tjenster genom att välja honom till medlem af första
kammaren. Han har sedan utbytt platsen i denna mot en
dylik i den andra.
Marken är hvit utanför mina fönster i Sveriges
huf-vudstad, där jag sitter och skrifver, men angenämt är det,
att i tankarna blicka tillbaka på scener och vänner från
de skumma oktoberdagarna — på min vistelse å Thorstorp,
då ung Alfred och jag lefde ungkarlslif och gingo
tillsammans på jagt, icke att förglömma en klar
månskens-qväll, då fröken Junis Bexell, en smärt, behaglig flicka om
sjutton vårar, kom galopperande på sitt favoritsto —
half-annaa mil öfver backarna — med vår post, och vidare på
besöket å Gröingegården, där fru Bexell med ett moderligt
behag, som påminner om Nya Englands hem, fullgjorde
en värdinnas pligter, och där allt sammanstämde till att
gifva amerikanaren det intryck, att han icke längre var en
främling i ett främmande land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
