Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man vill skaffa sig tjenare emellan dessa tidpunkter, är det
oftast kinkigt nog.
Men ehuru tjenarne enligt lag kunna lemna huset
efter ett halft eller ett helt år, tillträda de vanligen icke
sin tjenst med den af sigten. Eegeln är den, att om de
behandlas väl, de stanna, så länge man önskar. Det är
alls icke ovanligt att vid besök i svenska vänners hem
höra värdinnan tala om tjenare, som varit hos henne tio,
femton, ja, till och med tjugu år.
Det ligger någonting patriarkaliskt och vackert i ett
hem, där tjenarne behandlas nästan som barn i huset,
och där de efter många års trogen tjenst anse sin lycka
och välgång liksom förbunden med husbondfolkets.
Jag påminner mig, hurusom jag en morgon för
åtskilliga år sedan i Gföteborg såg en hop landtfolk, väl ett
par hundra personer, samlad framför amerikanska
konsulatet på Grustaf Adolfs torg. Jag frågade en svensk herre,
hvilken i detsamma besökte mig, om orsaken till
folksamlingen.
»Jo», sade han skrattande, »det är den svenska
slaf-marknaden. Kom och se.»
Det var bondgossar och bondflickor från bygden rundt
omkring, hvilka kommit in till staden för att taga tjenst
till nästa år. De stodo där helt allvarsamma med sina
papperslappar, — sina betyg — i handen, allt medan
göte-borgarne gingo omkring och togo reda på deras »orlofssedlar».
Flickorna voro af medellängd, groflemmade, friska och
starka. De voro klädda i grofva, hemmaväfda klädningar,
men buro alla på hufvudet en under hakan knuten vacker
sjalett, vanligen af silke. Alla hade de ljust hår, blåa
ögon och ärliga, oftast fräkniga, ansigten, och bildade en
pittoresk grupp, där de stodo på torget.
Snart trängdes de omkring oss. Flickorna frågade:
»Behöfver herrn en piga?» och ynglingarne: »Behöfver herrn
en dräng?» De små gossarne skreko med sina gälla röster:
»Vill herrn ha en springpojke?»
En af dem stack sitt betyg i handen på mig. Det
innehöll: »Denne min hemmavarande son, Karl, har
tillstånd af mig, sin fader, att för nästa år taga tjenst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
