Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En skida är en lång och smal träskifva, som liknar
en med af en viss bredd och, liksom denna, är böjd uppåt
i främre änden. Den är ungefär fyra tum bred och sju till
nio fot lång. Långs undre sidan löper en hålkäl, så att vid
tvärgenomskärning skidan ter sig nästan i form af en låg
båge. Denna hålkäl gör skidan lättare, minskar friktionen
mot skarhård snö och bidrager helt visst till, att skidan
icke halkar åt sidan.
De bästa skidorna göras af fur eller björk; dock
användas äfven ask, ek och bok. Skidlöparen står ungefär på
midten af de långa skidorna och har fotterna fastgjorda med
remmar, hvilka hålla tårna fjättrade, men lemna hälen fri
att röra sig upp och ned. I handen håller han en lätt,
omkring fem fot lång staf, nedtill försedd med en ring.
Denna staf gör god nytta, då skidlöparen skall uppför en
brant, och hjälper honom att hålla jämvigten och styra
farten, då det bär nedför en sluttning.
Under vintern 1884—1885 försiggick en täfling mellan
Stockholms bästa skidlöpare. Den egde rum å en brant,
trädbeväxt höjd på Djurgårdens norra sida. Då jag
närmade mig platsen, fann jag att en terrass af hård snö hade
blifvit anlagd halfvägs utför sluttningen på sådant sätt, att
den horisontala planen var tvärt afskuren af en lodrät
tvärbrant om sex fots höjd.
Plötsligen rusar en man på skidor ut ur skogen och
utför höjden, alldeles som om han fallit från skyarna.
Han ilar ned och ut på terrassen, som örnen slår ned på sitt
rof. Nu kryper han ihop och hoppar ut från branten;
i nästa ögonblick flyger han upprätt genom luften, och
en sekund därefter rör han vid marken nedanför. En hel
sky af snö insveper honom liksom i ett svall af ånga, och
ur dess omhölje kommer han fram i halft sittande
ställning. Men nu reser han sig hastigt och rusar åstad,
svängande i luften sin korta staf, far af utför sluttningen
och åker långt ut på vikens frusna yta. Mannen var en
norsk soldat från Telemarken och tillhörde den af delning
af norska gardet, som då var förlagd i Stockholm. Hans
präktiga hopp, då han flög genom luften, mätte öfver
femtio fot nedför sluttningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
