Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I mars månad, då isen var borta på alla andra ställen,
höll sig vår lilla bana ännu, omgärdad som den var af den
skyddande stockbommen. Det var ett nöje att gå på
skridskor under de allt längre och längre dagarna, medan
vårsolen spred sitt sken ocli sin glöd öfver kinderna, och det
föreföll eget att därvid se, huru ångbåtarna gledo förbi i
det öppna vattnet vid sidan af banan.
I samma mån som isens yttersta rand brytes upp af
vågorna från sjön, lägges bommen allt längre inåt,
naturligtvis medan det ännu finnes en isrymd stor nog att åka
på. Våren 1885 åkte vi skridsko för sista gången den
28 Mars; dagen därpå borttogs bommen, och med en känsla
af saknad sågo vi på, huru det isfält, som hade varit vår
bana, med många behagfullt formade kurvor ännu ristade
på ytan, följde med strömmen utåt sjön.
Då jag en vinterdag gick öfver Norrmalmstorg, märkte
jag, att ett stort träskjul var uppfördt i ett hörn på
torget. Svenska, norska och danska flaggor fladdrade ut från
byggnaden, och en person höll just på att å en af
väggarna i stora bokstäfver måla: De skeppsbrutna. Jag gick
in i’ skjulet och fann, att därinne var alldeles mörkt utom
i den bortre änden. Där stod en ofvanifrån belyst
plastisk grupp, som tog sig särdeles fördelaktigt ut. Den
framställde ett litet sällskap af skeppsbrutne sjöfarande på
en flotte, som vräktes omkring i ett upprördt haf.
Sällskapet bestod af några sjömän, en gosse, en qvinna med
ett barn i armarna och liket af en olycklig man, hvilken
hade kämpat ut och nu låg liflös utsträckt på de groft
tillyxade plankorna. En stång med en hvit flagga i vädret
höjde sig från midten af flotten, och en starkt byggd
sjöman stod bredvid, med ena handen stödjande sig mot
stången, och svängde med förtviflans kraft sin hatt mot ett
skepp, hvilket syntes som en punkt vid horisonten, och
mot hvilket hvar enda lefvande si‘äl på flotten riktade sin
blick.
Det var svårt att öfvertyga sig, att denna
hvitglän-sande plastiska grupp, så full af lif och kraft, icke var
huggen i marmor; den bestod i själfva verket af is och
snö. Dylika utföras så, att först uppställas oformade is-
Thomas, Från Slott till Koja. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
