Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes sida, fick en hel bröllopspresent-koffert, full af nyttiga,
men särskildt betydelsefulla persedlar, som en ogift qvinna
icke kunde ha bebof af. Ett muntert skratt utbrast vid
denna väl tydliga vink, och det blifvande äkta paret
skrattade lika hjärtligt som alla de öfriga.
Gråfvorna voro af alla möjliga slag, från »dansmästare»
och tändsticksaskar till silfveruppsatser, oljemålningar och
sidenklädningar. Deras antal var också någonting oerbördt
för en son af Nya England. Jag är säker på, att dottern
i huset, fröken Hanna, fick åtminstone hundra julklappar.
Hon satt och öppnade paketen, så godt som insvept i
pappersomslag, hvilka två tjenarinnor buro bort famntals, men
till sist måste hon sluta upp af bara trötthet, och det,
fastän en hel hög af julklappar var oöppnad.
Supéen serverades kl. tio. Sockerskålen har särskildt
fäst sig i mitt minne. Det var en fyrkantig ask af
cise-leradt silfver. Locket var läst och jag skall aldrig glömma,
med hvilket moderligt allvar vår goda värdinna, fru Lyon,
tog från sin gördel en nyckelknippa — sinnebilden af
hennes makt och myndighet som fru i huset — läste upp
sockerskålen och lyfte upp locket. Hvarken tjenare eller
barn kunde snatta socker i detta hus, huru begärliga efter
sötsaker de än månde vara. Den i sig obetydliga
tilldragelsen gjorde på mig ett godt intryck. Den var ett i
ögonen fallande exempel på den noggrannhet och vaksamhet,
hvarmed den svenska husmodern sköter sina sysslor i
hemmet. Den återkallade i mitt minne med hvilken omsorg,
samvetsgrannhet och värdighet våra goda mormödrar i Nya
England förestodo sina hushåll. Jag undrar ibland, om
nutidens flickor skola blifva lika utmärkta mormödrar, som
våra fordom voro.
Men jag återvänder till vår svenska supé. Den
första rätten bestod af lutfisk, en läckerhet under julen. Det
är långa eller stockfisk, som legat i aska under flera dagar.
Då man lägger en bit lutfisk på sin tallrik, faller den
genast sönder i tunna skifvor; h varje skifva är genomskinlig
och dallrar som gelé. Då den ätes utan någon tillsats, har
den ingen smak, men tillredd med salt, peppar och två
sorters smörsås samt väl blandad med mjölig potatis är lut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
