Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid våra fötter. Han sväfvar omkring i luften som en
lefvande tigerlilja. Hvilken oregelbunden, fladdrande flygt;
intet mål i lifvet — en dagdrifvare är han, men clock
intagande och — förkunnare af vår och odödlighet.
Låt oss nu hvila på denna soliga plats under de höga
gamla träden. Se, huru de mjuka knopparna öfver våra
hufvud hålla på att spricka ut; huru klibbiga och
glänsande som af fernissa dessa äro, och huru duniga och
kattfotlika sälgens och alträdens midt emot. Och hvilken
]j uflig sång där tonar från osynliga fåglar någonstädes
högt uppe i trädens grenar öfver oss. Samtidigt ljuda
hammarslagen på järn fartygens skrof borta vid Finnboda
slip öfver fjärden. De slå takt till fåglarnas sång.
Genom trädens grenar skimrar det klara vattnet och
öfver trädtopparna ler den blåa himlen. Hviika präktiga
ekar! — stora, skrofliga, duktiga bjässar, femton fot i
omkrets. Man vill gå fram och klappa dem, såsom man gör
med en stor hund. Sådana vackra, klart gula fläckar på
vestra sidan af stammen på träden! Det är, som om man
stänkt gulockra på dem. Se på de stora svenska,
lummiga granarna, huru de stå där i sin ständiga grönska!
Deras ståtliga grenrader — den ena öfver den andra —
skjuta fram som otaliga spetsiga armar, behängda med gröna
draperier, alldeles som manteln hänger från den vatikanske
Apollos utsträckta arm.
Men hvad är det, som fladdrar från ljuset till skuggan
därborta i skogen? Ahå, det är två bondqvinnor med
röd-kantade sjaletter på hufvudet och uppvikna förkläden, i
hviika de troligen förvara några skogsrariteter. De hafva
spetsiga spadar i händerna, gå nedlutade och undersöka
noggrant marken. Nu gräfva de i jorden.
»Hvad har ni där?» frågar man, då de nalkas.
»Blåsippor», svara de, öppna sina förkläden och visa
en mängd blåsippsknoppar. »Yi sätta dem i vatten hemma,
och då de slå ut, sälja vi dem på bryggan.»
När vi träda ut ur skogen, fläktar den friska vinden
emot oss. Solen strålar så varmt, men luften kännes
isande kall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
