Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XXIII.
DEN STORA EKAN.
#en 21 April, då vi rodde tillbaka från vår
morgon-jagt, märkte vi, att en ovanlig rörelse rådde i den
lilla hamnen. Grubben Öman skulle segla till
Stockholm, nio sjömil därifrån, i »den stora ekan», och
den lilla byn, bestående af fyra hns och
tjugu-sex själar, var i ett tillstånd af liflig spänning. Allt folket
hade samlats nere vid den lilla viken och så många, som
fingo rum, fjäskade omkring på den smala bryggan. Öman
och en annan inbyggare voro redan om bord på den stora
ekan. Detta var en klinkbyggd skuta af groft timmer,
aderton fot lång, mörk, och ruskig att se på, öfversmetad
som den var flere gånger med tjära. Men det oaktadt
var det uppenbart, att döma efter de ordalag, i hvilka alla
talade om den, och efter kapten Ömans högvigtiga
uppträdande, att farkosten egde sällsynta egenskaper, hvad både
stadighet och fart beträffar, och att den i själfva verket
var öns stolthet.
Ekan låg fastgjord vid bryggan; kaptenen hade redan
satt upp båda masterna, och hela världen på Långviksskär
sökte, med hand eller mun, hjälpa till att lasta henne.
Man hade redan fört om bord flera tunnor salt
strömming — Östersjöns läckra småsill —, och ställde däruppå
stora »trummor» med färsk strömming, morgonens fångst,
skinande som silfver, samt flera knippor ejdergäss, af hvilka
jag skjutit de flesta och delat ut bland öboarne som gåfvor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
