Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gångar bildar en stor fyrkant under de gamla almarna
framför byggnaden, och rundtomkring yttersidorna af denna
fyrkant äro lagda låga, af löfverket dolda, byggnader för
husfolket samt emellan dem redskaps- och arbetsskjul.
Bakom hufvudbyggnaden ligger en stor köks- och
fruktträdgård jämte lador samt stall och ladugårdshus, ty
egendomen sträcker sig ända till de skogkransade kullarna. Det
hela är typen för herrgårdarna i det mellersta och i det
sydligare Sverige, ty därstädes finnes ännu ett slags landtadel
(»gentry»), som tillbringar större delen af året på landsbygden
och i sitt lif inflätar något af friskheten och skönheten i
den storartade natur, som omgifver menniskorna. Från den
höjd, där Häradshöfding Tauvons herresäte är beläget, har
man utsigt öfver sjön Mälarens norra arm, som sträcker
sig fram mot Upsala, och då vi på morgonen vandrade
omkring i trädgården och inandades den friska
morgonluften, var det, som om vår själ vidgade sig, när vi från
kullens rand blickade ut öfver Mälarfjärdens mörka,
skogbevuxna dalgång.
Kaffe serverades, som vi stego upp. Kl. nio åto vi
frukost och öfvade oss sedan ett par timmar med att
skjuta på dufvor af järn, hvilka från öfversta änden af
en stång svängde rundtom i väldiga kretsar. Därpå gingo
vi till en intressant gammal runsten, som höjde sin grofva
form från marken, och ströfvade sedan djupt in i
skogen för att se på en fiskgjuses näste uppe i toppen
af en förtorkad tall. Honan var i boet, och hennes make
kretsade öfver oss i luften. Jag hvisslade åt dem, och de
svarade med sina korta, raskt upprepade hvisseltoner,
alldeles som fiskgjusen plägar göra på Nya Englands holmar
och vid dess sjöstränder. Detta par återkommer hvarje år
och begagnar samma näste i den ensliga tallen. Yi spisade
middag kl. tre, och sedan vi druckit kaffe i trädgården,
körde vagnarna upp, hvarpå vi åkte genom bygden och
aflade besök hos vår värds broder.
Vid solnedgången voro vi åter på våra platser i
skogen. Denna afton var det Grefve Wrangel, som sköt
morkullan, och vi andra — ja, vi betraktade den långsamma
solnedgången och lyssnade till fåglarnes sånger.
Thomas, Från Slott till Koja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
