Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något vattendrag med bättre laxfiske; för min del känner
jag dock intet dylikt.
På venstra strandbrädden löper en af träd skuggad väg,
som följer åns slingringar — »Doktorns väg». Tjuguett
år före denna sommar hade jag — ännu en yngling med
lätt hjärta — vandrat samma Doktors väg framåt och
blickat på samma å, och nu runno för mitt minne dessa
Ho-ratii verser:
»Bonden, han väntar å strand, tills floden förrinner, men floden
hvälfver sin ilande våg och skall den hvälfva för evigt.»
Ett lätt skratt bakom mig kom mig att vakna ur
mina drömmar. Jag vände mig om och fick se tre täcka
svenska flickor, som gingo vägen framåt. En hvar af dem
hade en blomma i handen, men blommorna voro hvarken
solrosor eller liljor, och flickorna voro inga romaneska
svär-marinnor, utan helt enkelt tre blåögda, gullhåriga, täcka
ungmör från södra Sverige.
Småleende och svängande sina blommor i händerna,
satte de sig ned på en bänk nära intill mig och väntade
för att få se, huru jag metade. Klockan var nio på
aftonen, och qvällens skuggor började redan sänka sig, till
och med här i den solbelysta norden, men jag kände, att
det gällde Amerikas ära. Jag satte en silfverglänsande
fluga på refven och började kasta ut öfver strömmen.
Efterhand kastade jag allt längre ut och till sist lyckades jag,
kanske inspirerad af mitt trefliga sällskap, att med flugan
nå ett ställe, som jag under dagens lopp väl ett dussin
gånger fruktlöst försökt att hinna. Snabbt och säkert som
en lans flög den fjädrade, glittrande kroken till den
skum-omhvirflade kanten af en undervattenshäll långt bort i
strömmen. Det skimrar till liksom af silfver; en lax
hoppar upp, tager flugan i luften och dyker ned i vattnet.
Flickorna klappa i händerna. Nu kilar han tvärs öfver
strömmen. Han hoppar upp än här, än där och nästan
i samma ögonblick långt, långt borta; så blixtsnabbt följa
hoppen på hvarandra; man skulle knappt hafva kunnat tro,
att det var samma fisk. Småningom uttömmes hans kraft,
och då jag halar honom in till stranden, slungar en ungersven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
