Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XXVI.
MIDNATTSSOLEN.
<71 (3 k en 21 December var dagen i Stockholm ej fullt
sex ^mmar lång — eller snarare kort; men
yfkzs hvarje dag sedan dess hafva vi i fråga om
dags-7/i\ ljus vunnit på inbyggarne i sydligare länder.
Den 2 Februari gick solen för första gången
upp före klockan åtta, och ned efter kl. fyra, så att vi
fingo njuta en dag af åtta timmar, den längsta på tre
månader; och den 21 Mars är dagen i Skandinavien lika lång,
som den är hos något annat folk på hela det rullande
jordklotet. Och de följande sex månaderna! Ah, det är en
underbar tid. Nu blir folket i norden för den långa
vinterns mörker rikligen godtgjordt med den strålande
sommartidens klara dager. Hvarje dag ända till midsommar
går solen upp längre bort i nordost och ned allt längre
och längre bortom vesterns rand åt norr till. Hvarje dag
genomlöper hennes glödande skifva en längre och större
båge på himlen och sjunker alltjämt mindre djupt under
horisonten längst bort i norr. Hon går snart upp så
tidigt, att endast en fiskare eller jägare kan stiga upp
så dags, och om aftonen glider hon bort vid horisonten
norrut, dröjande ännu, timme efter timme, liksom om hon
ogärna ville lemna det sköna land, som hon blickar
ned på.
Landtborna måste sitta uppe långt efter den vanliga
tiden, om de skola få se solen gå ned, och man kan gärna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
