Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig tystnad, därpå ett sakta sorl af väntan, och in skrider
bröllopståget. Tio brudtärnor och tio marskalkar gingo
framför det lyckliga paret. Brudtärnorna voro naturligtvis
alla klädda i hvitt och buro buketter, och hvar och en af
marskalkarne hade en liten grön krans på sitt bröst.
Brudgummen såg manhaftig ut och bruden älsklig, med en krona
af myrten och orangeblommor på hufvudet och den långa
hvita brudslöjan böljande utåt golf vet.
Därpå skildes tärnor och marskalkar åt samt delade
sig på två rader, och brud och brudgum trädde fram,
så att de bildade spetsen af de konvergerande linierna;
presten ställde sig framför dem, och så blefvo de vigda och
fingo mottaga många lyckönskningar, ungefär som hos oss
i det fria Amerika.
Då de muntliga lyckönskningarna voro öfver, framträdde
en marskalk för att öppna och uppläsa några och tjugu
telegram med välönskningar, hvarpå han lade ihop depescherna
och lemnade dem till brudgummen. Sedan allt var slut, följde
de tjugu tärnorna och marskalkarne brudparet ned till
vagnen och gåfvo de nygifta tre kraftiga hurrarop, då de
åkte bort.
Sedan fingo vi en öfverdådig gående supé, vid hvilken
brudens närmaste manlige ogifte slägting föreslog
brudgummens faders och moders skål i ett långt, utarbetadt tal.
Därefter kom brudgummens broder med ett ännu längre
tal, hvari han föreslog en skål för brudens fader och
moder; och denne samme fader, »radikal», som han är, och
fallen för att sätta sig öfver allt traditionellt, bröt den
sedvanliga ordningen genom att föreslå »den ärade gästens»
välgång, och som denne individ kom ihåg, att det fanns
tre ogifta döttrar, svarade han på möjligast bästa svenska
med en skål för »de tre gracerna», hvilka ännu voro qvar
till det gamla hemmets välsignelse.
Nu steg en af marskalkarne fram och föreslog skålen
för tärnorna i lediga och q vicka verser. Så vackra de tio
flickorna sågo ut, då de slöto sig tillsammans, rodnande
och småleende öfver det fina smickret i qvädet, höllo ned
sina buketter, blickade i smyg på hvarandra och se’n
smålogo igen, undrande — de små vackra hvita dufvorna —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
