Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundra, som lågo omkring oss, var synlig. Några få
alnar längre bort kunde man icke se, hvar vattnet slutade,
och dimman började. Icke en vindfläkt rörde sig.
Snart hörde jag genom dimman och lugnet det
glada, klingande »av—a—link, av—a—link». Inom ett
ögonblick skjuter en alfågel fram ur dimman, som en kula
ur en kanonmynning, susar förbi mig och försvinner i
dimman igen, innan jag hinner sätta bössan till ansigtet.
Jag samlar mig, svänger armarna, lutar mig framåt
och ställer mig i den vaksammaste skjutposition, som är
möjlig. Åter hörs det musikaliskt klingande locket. Tre
fåglar skjuta förbi. Jag hejdar en med hvardera pipan,
fåglarne studsa mot det stilla vattnet med ett dussin
ofrivilliga krumsprång; den tredje svänger om och försvinner
i dunklet; men ett ögonblick efteråt ser jag honom flyga
rakt på mig. Jag klämmer i en ny patron och lägger
ned honom mellan kamraterna. På det viset fortforo »de
gamla hustrurna» att komma flygande under en timme
eller något mer, parvis eller i små grupper af sex till sju
eller en och en. Det gällde att vara rask i vändningarna.
De sköto hvinande inom synhåll, svepte förbi och försvunno.
Ett slängskott, och de voro åter borta i den allt
genomträngande dimman. De visade ingen böjelse att slå sig
ned bland vettarna — de hade i själfva verket icke tid
att hejda farten, och jag fick alltjämt anstränga mina ögon
under försök att genomtränga tjockan utåt hafvet och
uppfånga den första möjliga skymt af fåglarne, ty det
be-höfdes bara ett ögonblicks ouppmärksamhet, och de voro
sin kos.
Jag sköt åtskilliga bommar, men också då och då
träffar, som gladde mig; att fälla den snabbaste af alla
andfåglar med ett slängskott och se honom dansa bort öfver
hafvets insjölika yta var ett stort nöje. Två gånger, när
Carl rodde bort efter en sårad fågel, hade jag dödsskjutit
tre åt honom att plocka upp vid återkomsten.
Plötsligen komma under väldig klang och låt två
stora dunkla skepnader ned ur luften och slå ned nära
bortre stranden af det smala sundet. Tjockan lättar helt
litet. Aha, det är vildgäss, men utom skotthåll. De sträcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
