Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XXXIX.
SKÄRGÅRDEN.
I
et fria lifvet bland holmarna lockade mig åter en
gång ut i skärgården. Då jag språkade med den
muntre kaptenen på Gustaf sberg III i det lilla
åttkantiga styrhuset på öfre däcket, under det
att vi seglade utåt Östersjön, fick jag till min
ledsnad veta, att ångbåten skulle gå endast så långt som till
Runmarö. Detta var en missräkning, ty man hade sagt
mig, att båten skulle gå till det aflägsna Nämdö, och jag
hade gjort upp med Edla och Ellen, att de skulle ro öfver
till landningsplatsen Bunkviken och möta mig.
Efter att liafva satt passagerare och gods i land vid
Runmarö, skyndade kaptenen sig godbetsfullt i väg och
förde mig till Östanvik, vid norra änden af Nämdö, och
här förmådde jag gubben Nils Melan der att ro mig till
Bunkviken på södra änden af ön.
Den gamle sjömannen rodde mycket långsamt, och
hans rankiga båt läckte betydligt; men just som jag tittade
mig omkring efter en passande plats, för att stiga i land
och ösa vattnet ur båten, upptäckte jag till min glädje
en stor eka, hvars båda segel voro uppe och slogo för
vinden, fastgjord vid den glatta klippstranden. En karl i
blå ylleskjorta, med byxorna nedstoppade i stöflarna och
händerna i fickorna, stod uppe på klippbranten.
))Hör där! kan du föra mig ned till Bunkviken?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
