Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af omkring fyra skålpunds vigt, med en hvit fläck på hvar
vinge. Honan är mindre och dunklare; i stället för att
hafva en glänsande svart, sammetslik beklädnad, som
hennes make, ser hon något ruggig ut — tvifvelsutan af
familj ebekymmer. Både hona och hane äro precis samma
fåglar, som vi hafva godt om långs Amerikas kuster
vid Atlantiska hafvet. Våra fiskare och skyttar, som bäst
känna dem och skjuta dem i mängd, vår och höst, kalla
dem ))hvitvingade sothönor»; men af våra vetenskapsmän
och sportsmän äro de kända under namnet sammetsand
— Melanetta velvetinna.
Denna eftermiddag packade jag, för att följande
morgon klockan ett begifva mig af och hinna den tidiga
ångbåten, då jag såg Åkerlunds från Bullerö storväxte son
komma fram bakom klipporna i sällskap med en sjöman.
De medförde en inbjudning från Ingeniör William Millde,
som var ute på en jagttur till Bullerö på sin ångslup, att
segla in till Stockholm på morgonen med honom. Jag
antog bjudningen med ett hurra för min broder,
sportsmannen, och ett annat för en god nattsömn.
Jag hade hört skotten från Millde och hans sällskap
ljuda tidigt i dagningen, och de hade hört mina. Yi hade
ingen annan bekantskap med hvarandra, men det oaktadt
skickade ingeniören en båt med två karlar att ro en
dryg sjömil och inbjuda mig att beqvämt segla in
till staden med honom. Sådan var den gästfrihet, jag
rönte af alla i Sverige, ifrån konungen till bonden. Jag
undrar, huru den man skulle vara beskaffad, som kunde
alltjämt taga emot sådana bevis på välvilja och icke älska
det folk, som bevisade honom den.
Denna afton gick jag upp på den runda, fristående
klipphöjd, som tjenade till utkikspunkt, och skådade vidt
och bredt öfver fjärd och skär och öfver den slumrande
Östersjön. Det var fullkomligt lugnt, och solnedgångens
guld återkastades i djupare färgskiftningar från sjöns stora
spegel. Inuti fjärden lekte en flock ejdrar. Det var så
lugnt och stilla, att man kunde se strimman i vattnet
efter fåglarne, där den skilde sig i divergerande linier,
som ett stort Y, då de summo mot hvarandra, och höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
