Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL XL.
ÖN GOTLAND OCH DEN GAMLA STADEN
VISBY.
rån forna tider, då ännu ej den noggranna
historieforskningens Ijns grytt, sväfvar ned till oss nr
myters och traditioners dimmor följande saga från
den höga norden. Långt ute i den vilda Östersjön
flöt fordom en underbar ö. Då och då fick någon
dristig eller af stormen kringvräkt seglare sigte på de låga och
otydliga konturerna af denna sagolika ö, där den glimmade
i månskenet. Men om seglaren lade till med sin skuta
och inväntade dagningen, se, då försvann ön i gryningen,
och endast en vidsträckt rymd af högt skummande böljor
gungade fram, där under nattens långa timmar mörka
skogsdungar skymtat. Ty denna sällsamma ö sjönk ned
under hafsytan hvarje morgon, och hvar den åter skulle visa
sig, när natten nalkades, visste ingen menniska, ty den dref
omkring bland vågorna lik ett spökskepp.
Men omsider seglade en kraftfull nordisk höfding vid
namn Tjälvar ut från den svenska kusten för att uppsöka
den spöklika ön. Ödet stod den djerfve seglaren bi. Det
lyckades honom att stiga i land på kusten af det
kring-drifvande, sjunkande, obebodda landet. Grenast lät han
göra upp stora eldar. När de från himlen stammande
lågorna stego upp mot höjden, dref vo de bort de onda andar,
troll och mörka makter, som förhexat den kringirrande
ön, och så fick Gfotland en fast och stadigvarande plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
