Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viskhet, som ejdervärlden känner, och utan ringaste tanke
på de älskade och mistade. Hvilket lyckligt sällskap
ejd-rar, som så kunna fara vind för våg med sina husfaderliga
pligter!
Alltså blir den mörkbruna honan lemnad hemma med
sina mörkbruna barn, och jag märker, när hon simmer långs
stranden och lär ungarna att dyka ned efter de saftiga
musslorna, att hon uppfostrar dem noggrant efter sina
åsig-ter, och kanske till och med är ganska belåten med, att
hennes late, vackre och onyttige herre och man håller sig
undan långt ute på hafvet, där han icke kan gifva några
dåliga exempel åt hennes lilla flock af bruningar.
Segelbåtar med ett och annat gladt lag i glida fram
öfver vågornas kammar. Man kan uppfånga en skymt af
en röd sjal eller en fladdrande hvit näsduk eller höra en
stump af en svensk sång. Brisen friskar i, och båtarna
segla framåt med lif och lust. Låga, dimmiga, hvita skyar
hvälfva sig upp öfver hafsranden och komma framdrifvande
öfver mig. Dagen är het, och huru svalkande fläktar icke
hafsbrisen på pannan! Nu skjuter en pipare förbi, på flygt
söderut. Jag hör hans välkända, gälla hvissling, blickar
upp och får syn på honom, just som han sveper förbi inom
skotthåll. Yi äro ej längre komna än till midten af
Augusti, men fåglarne flytta redan till sina vinterbostäder i
södern. Ljungen är i full blom, och hvarenda liten
moss-beväxt klyfta och fördjupning emellan de gråa klipporna är
höljd i kejserlig purpurskrud, bildad af otaliga små blommor.
Jag möter en munter svärm flickor, som gå genom
S:t Eriks park, en liten grön lund emellan
gråstenshäl-lar. Flickorna i Sverige se alltid lyckliga och nöjda ut,
och deras anleten äro alltid just färdiga att vidga sig till
ett behågligt småleende. Yackert ljust hår hafva de också.
Jag känner ingenting mer intagande än de krusiga,
nedringlande lockar, som svälla fram från en svensk ungmös
slätt uppkammade hakhår och bölja, som fint gyllene silke,
öfver hennes rosiga och hvita nacke.
I Sverige är det »skapelsens herre», som helsar först.
En dam kan aldrig vara nog ohyfsad eller djärf att taga
initiativet i helsning. Där går hon, ett stycke på sidan om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
