Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tegel, syntes alls icke passa till den gammalmodiga och
knlna fiskarbyn.
Jag såg i denna ett stort och beqvämt hus,
om-gifvet af en treflig trädgård. Jag hade icke behof af att
fråga, hvem som var dess lycklige inneliafvare, ty snart
visade sig en prest, som, med en öppen bok i handen, gick
fram och tillbaka på den breda verandan. Just som vi
seglade vår väg, kommo två flickor roende in i hamnen
med en båtlast ved. Båten var stor och veden högt
uppstaplad, men flickorna rodde på af hjärtans lust. De hade
svarta sjaletter knutna kring hufvudet, och deras rödletta
kinder, blå ögon och präktiga, hvita tandrader visade sig
till sin fördel, medan de nickade och logo åt oss hjärtligt
och gladeligt.
När vi på återvägen foro förbi Tången, mötte vi
ångfartyget Albert Ehrensvärd, hvars däck var alldeles svart
af beväringsynglingar, som från årets möte återvände till
sina hem långs. kusten. De skreko och hurrade med lif och
lust och svängde sina mössor för att lielsa oss, då vi
seglade förbi.
På en af våra utfärder från Lysekil gingo vi i land
vid det lilla fiskläget Gullholmen, ryktbart såsom det äldsta
fiskläge i Bohuslän, i det att denna klippholme blifvit
be-byggd så långt tillbaka, som på Hakon Hakonssons tid,
emellan 1240 och 1260. Men Gullholmen kan grunda
sitt rykte på en giltigare anledning än denna omständighet.
Det är ett gammalt bruk hos bankfiskarne från Gullholmen,
att, när en af båtlaget dör, hans kamrater sedan alltid på
sina kryssningar i Nordsjön föra med sig en rad krokar,
benämnd backa, och all den fisk, som tages på denna,
sättes samvetsgrant åsido för att lemnas till den döde
båtkamratens enka eller minderåriga barn. Fiskarstugorna på
Gullholmen voro kringströdda på den ovala klippan ungefär
med samma regelbundenhet och ordning, som smulor på ett
bord. Stigarna — det fanns ingen möjlighet att bruka
ordet gator — gingo i zigzag mellan de röda kojorna och
klängde upp och ned öfver bergshöjden, sådan denna var af
naturen. Där lutningen var brantast, voro ståltrådslinor
spända, så att man med ett handtag kunde rädda sig från fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
