- Project Runeberg -  Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige /
629

(1893) [MARC] Author: William W., Jr. Thomas
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upp en gles och oordnad växtlighet. Vi gå omkring Kalfön
och styra rätt nordvart, och nu förtälja oss sakta sluttande
åkrar, långa röda lador och vidsträckta gårdar sin saga om
det gifvande jordbruket på Orust. Sommarvinden blåser med
oförminskad styrka, och Dorat länsar undan, med relingen
invid vattenytan och sjöarna alltjämt forsande öfver, som
ett vattenfall, i för en. Vi göra åtta knop, säger skeppar
Johansson, och lotsen Olsson nickar förnumstigt bifall
därtill. Snart ändra vi kurs. Vi våga icke låta bommen gå,
utan lova upp i vinden, göra en sväng och falla af samt
hålla åt vester.

Nu lyfter Hafsten sin stora, nakna, gråa skuldra ur
skogen inne i landet och stupar med sin branta bergvägg
ned i vattnet. Vi segla förbi klippan och glida ut på den
vida egentliga Udde vallafjorden, och ilande fram för den
gynnsamma brisen passera vi den höga Brattön och ligga
snart förtöjda i den långa kanalliknande hamnen vid
Uddevalla. Klockan var half tre. Vi hade seglat från Lysekil
vid elfvatiden. En präktig segling.

Uddevalla tycktes mig föga förändradt, ehuru mer än
tjugu år förgått, sedan jag sist besökte staden. Den vackra
kyrkan låg fortfarande inbäddad i däldens gröna löfverk, och
den stora hvita klockstapeln stod fortfarande för sig uppe
på en passande höjd of vanför gatan.

Jag gick genom staden till den nya kyrkogården, och
efter en vandring under alléer af hästkastanjer, stod jag
snart vid skalden von Brauns graf. Vården utgöres af ett
osli-padt granitblock, liknande en runsten, omkring femton fot
högt. Ett ovalt fält är utmejsladt i stenen, och inom
detta står

X

WILH. VON BRAUN

FÖDD 1818. DÖD 1860.

VÄNNER AF HANS SÅNGMÖ

RESTE STENEN.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:52:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/twwslott/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free