Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lorna. Sonen var den ende arbetsföre unge man, som jag
såg på ön. Alla de öfriga voro till sjös.
Döttrarna voro flickor med hufvud, båda
skollärarinnor, ocb förlo f vade med ett par unga män, som voro ute
och fiskade. »Sex bankbåtar segla från ön», sade de. »De
hafva nu gått ut på en månads tur. Det är tretton man i
båten; nio ega del i den och få livar sin hela lott af
fisken, de fyra andra en half lott hvar. Det är i allt
tretton lotter, och de två återstående gå till båten, hvilken skall
svara för hela utredningen. De taga också då och då en
pojke med sig, för att göra en fiskare af honom, och låta
honom få behålla hvad han fångar. Bror här gjorde sin
första resa, när han var nio år.»
Flickorna tyckte rätt bra om ön. Det var nog litet
tyst, när alla männen voro borta, men luften och vattnet
voro så förträffliga, att kanhända Käringön en vacker dag
kunde bli en stor och fin badort, liksom Marstrand, och
den var bestämdt öfverlägsen Marstrand i alla stycken,
förstås, i alla utom namnet — ty det var rätt fult. Men se,
det skulle vara en helt liten ändring, om man kallade den
Kärleksö, och då skulle folk strömma dit från alla håll.
Men modern tyckte, att Käringö var alldeles bra, som
det var. Det var ett gammalt hederligt namn, och ön
födde ju åtta kor, det gjorde den.
Nästa morgon gingo vi till sjös i en liten roddbåt
från ön, medan Måseskärs fyr ännu brann i vester, och
den östra himmelen började förgyllas af den tidiga dagern.
Vi rodde förbi lotsstugan och den höga utkiken, hvilken
stod lik ett skelett mot himlen, och voro ute på det öppna
Kattegat, förrän sommarsolen glödde öfver hafvet.
En veteran från ön var med oss. Nog kände han bäst,
hvar fiskgrunden voro, ty hade han icke utpekat dem för
kungen? Den gamle fiskaren hette Carl Andersson Knopp.
Namnet Carl hade han fått i dopet. De öfriga hade
kommit af sig själfva, ty han var son af Anders, som bodde
på en gård med namnet Knopp, så att han icke kunde
heta annat än Carl Andersson Knopp. Så uppkomma många
namn i Sverige. Många af våra engelska och amerikanska
hafva också ursprungligen bildats på samma sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
