Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kan bli lika hårdt och lika skarpt i eggen, som något
forntida bronssvärd. Den enda hemlighet, som de gamle
kände, men som nn ej längre är någon hemlighet, var att
kasta den glödgade bronsen i vatten. Detta gjorde den
fast och härdig.
Järn började brukas i norden omkring femhundra år
före Kristus. Tusenårsskedet från bronsens första
användning till järnets har namn af bronsåldern. Under detta
tidsskede gjorde de gamle svenskarne betydande framsteg
från stenåldern. De förvärfvade sig en rätt vacker in sigt
i åkerbruk. De plöjde sina fält och afmejade sin gröda
med skäror af brons. De stego till häst, och icke nog
därmed, de förstodo att åka efter hästar i hjuldon. De
malde sin säd för handen, i det de lade kornen i en
ur-hålkad sten och krossade dem med en rund dylik. De buro
på kroppen kläder af grof ylleväfnad, likaväl som
djurhudar. De egde utan tvifvel jämte hästarna, får, nötboskap
och svin, och buro prydnader både af guld och af brons
— eller rättare, några af deras kapitalstarka män gjorde det
— och de hade fartyg, någorlunda stora, men utan segel.
Det är denna bronsålder, som hällristningarna och
stenkumlen tillhöra, och dessa lemningar från en långt aflägsen
forntid i nordanlanden äro talrikast och tydligast i Bohuslän.
I mellersta delen af detta landskaps kuststräcka ligger
Grullmarsfjorden, som går djupt in i landet och nästan
klyf-ver det i två delar. Nära intill denna fjord finnas samlade
några af landskapets eller snarare hela Sveriges mest
intresseväckande fornlemningar.
En vacker Julimorgon 1887 åkte jag med Prof.
Cur-man från Lysekil för att med egna ögon bese några af
dessa gamla fornlemningar. Våra små, men kraftiga
svenska hästar förde oss i raskt traf öfver en höjdsträckning,
hvarifrån vägen stupade ned i den bördiga Lysedalen. Här
lågo jämna gröna fält från den ena bergshöjden till den
andra, och hela dalen, som är två till tre tusen fot bred
och en half mil lång, har utan tvifvel förr i tiden varit
bottnen af en fjord, hvilken torkat ut, allt som landet sakta
höjt sig. Många odlade landsträckor i Sverige hafva en
gång varit hafsbotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
