Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
runda hålorna förklara sig. I folkspråket hafva de
skålformiga fördjupningarna fått det poetiska namnet
»elf-qvarnar».
Ingången till graf ven är på sydöstra sidan och har en
bredd af nära fyra fot. Strax utanför stå två Hata stenar,
som nu luta utåt. Dessa ha utan tvifvel från början stått
upprätt och parallelt mot hvarandra samt utgjort den inre
delen af en steninhägnad gång till graf ven. Denna graf
anses nämligen af några svenska fornforskare tillhöra det
slag, som är kändt under namnet »gånggrifter», och såväl
grafkammaren som den till denna ledande gången byggdes
antagligen efter mönstret af de bostäder, i hvilka denna
aflägsna tids menniskor dvaldes under lifvet. I sitt
närvarande skick liknar denna graf däremot ganska nära en »dös»,
som är den äldsta formen af stenåldersmenniskornas
graf-kamrar. I själfva verket synes det mig sannolikast, att
grafven är af en typ midt emellan dösar och gånggrifter.
Gfrafven ligger å Häggvalls egor på gränsen mellan
Lyse och Brastads församlingar. Församlingsindelningen är
af gammalt datum, och vid den har utan tvifvel det gamla
graf altaret fått göra tjenst såsom ett passande gränsmärke.
En stenmur är nu lagd i rågången, och grafven utgör en
del af muren, men dess stora flata häll höjer sig tydligt
öfver de små stenarna i denna.
Denna graf Var en gång omgifven af en jordhög, af
hvilka några spår ännu finnas qvar. Högen var oval och
dess största längdlinie omkring fyratiosex fot.
Under vårt samspråk på återvägen med båtsmannens
lille son kallade denne grafven för »dyrhus». Detta är en
provinsialism för »djurhus». Men de slags djur, som
enligt allmogens tro bo i dessa sällsamma gamla stenhus, hafva
någonting kusligt med sig, som faunerna i den latinska
mytologien.
Då vi blickade tillbaka, kunde vi långt utifrån heden
se, hur det bistra gamla stenaltaret stod där, såsom det
hade stått under mer än fyratusen år, ty denna
grafkam-mare byggdes antagligen icke långt efter pyramiderna, och
de gamla nordiska höfdingar, som där begrafts, lefde och
älskade, stredo och ledo, innan Abraham var född.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
