Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
sannolikt, att här försiggår en friktion mot det ämne, som
uppfyller hela verldsrymden, och med hvilket vi nog i sinom tid
skola utförligare sysselsätta oss.
Här är ett stort jernstycke — en del af en länk af en
väldig ankarketting — omviradt i många hvarf med en
koppartråd CC (bild 14), hvilket kan i ett ögonblick förvandlas
till en kraftig magnet, om man sänder en elektrisk ström
genom tråden. I sen, huru stark dess dragning då blir; denna
eldgaffel hakar sig fast dervid, och dessa filar, skrufvar och
spikar fastna vid eldgaffeln. Vändes magneten upp och ned,
kan den bära en trepundsvigt vid hvardera polen, och dertill
åtskilliga af de tyngsta herrarne härinne, om de hade lust att
hänga sig fast vid vigten. På ett tecken af mig skall min
assistent afbryta den elektriska strömmen; dervid släpper jernet,
och hela trolleriet försvinner; magneten är nu åter blott en
vanlig jernbit. Jag lägger nu två andra jernstycken PP —
rörliga poler, som man kallar dem — på magnetens ändar; de
kunna, när strömmen är afbruten, föras huru nära hvarandra
som helst. Går deremot strömmen fram genom tråden, bilda de
sågodtsom verkliga delar af sjelfva magneten.
Mellan dem inför jag vidare ett stycke af ett ämne, på
hvilket magneten, äfven när den är som starkast, ej förmår
utöfva ringaste dragning, nemligen en större silfverslant, I sjelfva
verket utöfvar magneten dock en helt liten verkan derpå —
för liten visserligen att här kunna märkas — men den är
frånstötande, i stället för tilldragande.
Jag hänger slanten mellan polerna PP och släpper den
elektriska strömmen genom tråden. Slanten hänger der stilla, den
hvarken attraheras eller repelleras; men försöker jag röra den,
gör den ett märkbart motstånd. För att vrida den omkring
måste man öfvervinna detta; det kännes, som om silfret vore
omgifvet af en seg vätska.
Ett annat försök i samma väg! Här är en rätvinklig
kopparskifva; jag för den fram och tillbaka som en såg mellan
polerna PP, hvilkas spetsar nu är vända deremot; — det känns
alldeles, som om man sågade genom smör eller ost, ehuru
ingenting synes *). Intet dylikt förnimmes, när strömmen af brytes;
kopparskifvan har då endast luftens oändligt ringa motstånd att
öfvervinna.
Hittills hafven I måst tro mig på mina ord, men nu
kommer ett experiment, som skall göra denna magnetens
egendomliga verkan på silfret synbar för Er alla. Ofvanför slanten och
*) Detta fenomen observerades först af Faraday.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
