Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
om naturkrafternas ömsesidiga förvandlingar i allmänhet, till
verkligt vetenskaplig klarhet. Dr. Mayer i Heilbronn angaf år
1842 °det noggranna förhållandet mellan värme och arbete*);
han beräknade "värmets mekaniska eqvivalent" och utförde,
såsom det framdeles skall visas, principen i dess konseqvenser.
Men Mayers teoretiska betraktelser kräfde experimentel
bekräftelse, och Joule i Manchester har äran af att först hafva
lemnat ett afgörande bevis för den dynamiska teoriens sanning**).
Alldeles oberoende af Mayer, och utan att låta sig afskräckas
af den likgiltighet, hans arbeten i början rönte, fortsatte han
under flere år sina bemödanden att bevisa oföränderligheten af
det ifrågavarande förhållandet. Han hällde vatten i ett
lämpligt kärl, omrörde det medelst skofvelhjul och bestämde derefter
såväl uppvärmningens belopp, som den arbetsmängd, hvilken
åtgått till vätskans omrörande. Samma försök gjorde han med
qvicksilfver och spermaceti-olja. Han lät jernskifvor gnida mot
hvarandra och uppmätte såväl den värmemängd, som utvecklats
genom friktionen, som den kraft, hvilken åtgått till dess
öfver-vinnande. Han pressade vatten genom hårfina rör och bestämde
det värme, som utvecklats genom dess gnidning mot rörens
väggar. Och hans försök lemna ej en skymt af tvifvel öfrig
derom, att under alla omständigheter är den absoluta
värmemängd, som utvecklas af ett visst belopp af arbetskraft,
oför-änderligen densamma — vare sig att denna kraft användts till
jernskifvors friktion mot hvarandra, eller till omrörande af
vatten, qvicksilfver eller olja. Deremot kunna de ifrågavarande
kropparnes temperaturer vid försökens slut vara betydligt olika
inbördes; vattnets t. ex. blir, under i öfrigt samma
omständigheter, endast JB af qvicksilfrets, eftersom ju dess
värme-kapaci-tet är 30 gånger större än det sednares.
På detta sätt bevisades det, att den värmemängd, som
erfordras för att höja temperaturen hos ett skålpund vatten en
*) Liebigs Annalen, vol. XLII, s. 233; Pliil. Mag. Ser. 4, vol. XXIV,
s. 371; och i resumé, Phil. Mag. vol. XXV, s. 378. Jag har att tacka
Sir C. Wheatstone för kännedomen om en sällsynt och märkvärdig bok
af G. Bebenstein, med titeln: "Vår tids framsteg. Värme-utveckling
utan eld; eller beskrifning på en mekanisk pröcess, grundad på
matematiska och fysikaliska bevis, genom hvilken värme kan utdragas ur
atmosfärisk luft och starkt koncentreras. Det billigaste surrogat för
bränsle . Rebenstein härleder ur Dulongs försök den värmemängd,
som utvecklas vid en gas’ sammantryckning. Någon aning om den
mekaniska värmeteorien spåras emedlertid icke i hans bok; lians värme
ar materia ( Wärmestoff’), som utpressas ur luften liksom vatten ur
en svamp.
**)PhiL Aug. 1863. Joules försök verkställdes under åren 1843-9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
