46 luften till 273° under det dess volym bibehålles konstant, Upphäfves derpå trycket, utvidgar luften sig och fyller hela cylindern; den nedre hälften af luftpelaren blir dervid afkyld, men den öfre uppvärmd, och om båda blandas, blir hela pelarens temperatur 273° *). . . Vi lära af detta försök, att en luftmassas förtunning ingalunda är ensam för sig tillräcklig att åstadkomma en sänkning af dess temperatur. Så menade dock fordom mången och gör det kanske ännu i dag. Kölden i atmosferens högre regioner ansågs bero af luftens utvidgning vid uppstigandet dit; värme-kapaciteten, menade man, var större hos den förtunnade, än hos den oförtunnade luften, och denna afkylning var alltså en verkan af förtunningen. Vi veta nu, att den afkylning, som åtföljer utvidgningen, beror i verkligheten derpå, att värme förvandlas till arbete; der intet sådant uträttas, der inträder ej heller någon temperatursänkning. Jag vill nu fästa Er uppmärksamhet på en annan intressant fråga. Vi hafva sett, att en gas' spänstighet ökas med temperaturen, såframt dess omhölje ej medgifver den att utvidga sig; att om vi räkna från 0° uppåt, hvarje grads temperatur-förhöjning ökar den elastiska kraften med af hvad den är vid fryspunkten; genom gasens upphettning till 273° fördubblas den alltså. Antag nu, att samma lag äfven gäller, när vi räkna från 0° nedåt — att för hvarje värmegrad, som fråntages gasen, minskas dess spänstighet eller den rörelse, som förorsakar den, med s af hvad den är vid 0°; följden måste då blifva, *) Jag har nyligen funnit ett fall omnämndt af Faraday (Re-searches in Cliemistry and Physics s. 221), som i hufvudsak öfverensstämmer med det här anförda. Faradays förklaring deraf är ett synnerligen lärorikt exempel på tillämpningen af den materialistiska värmeteorien. Iakttagelsen gjordes vid en gas-fabrik år 1827. "Det händer ofta", säger F„ 'att gas, som förut befunnit sig under ett tryck af 30 atmosferen plötsligt insläppes i dessa långa cylindrar, hvarvid en egendomlig företeelse uppkommer. Den ändan af cylindern, der gasen inträder, blir starkt afkyld, under det dess motsatta ända starkt uppvärmes. Detta beror af en förändring i gasens värmekapacitet; ty när den inströmmar i cylindern från de rum, der den förut var muesluten under ett tryck af 30 atmosferer, utvidgas den plötsligt, får sin värmekapacitet ökad, afkyles alltså och afkyler dermed äfven den del af kärlet, med hvilken den först kommer i beröring Men den del, som sålunda upptagit värme från cylindern, drifves framåt mot dess andra ända och sammantryckes der: sålunda får den sin kapacitet förminskad och afgifver nu åtminstone till en del det värme den nyss upptagit". Jag har kursiverat de uttrvck, som angifva den ordom brukliga förklaringen. Att den ifrågavarande "skilnaden i kapacitet ej existerar, är oss redan väl bekant.