76 träffar man rökande gyttjepölar, der en vidrig svartblå leraktig massa kokar, höjande sig litet emellan i ofantliga bubblor hvilka vid sönderbristandet slunga sitt slammiga skum upp till 15—-U fots höjd. Uppåt från bergens fot sträcka sig gletscherna, under det deras toppar betäckas af stora snöfält; ur gletschernas hålor och springor framvälla stora vattenmassor, som här och der nedstörta öfver isväggarne och ofta utbreda sig milsvidt öfver landet, innan de finna ett utlopp. Derigenom uppstå vidsträckta mor as. Men en del af vattnet strömmar ned genom remnor i marken och banar sig sålunda väg till heta klippor i djupet; här träffar det tillsammans med vulkaniska gaser, som utvecklas i dessa underjordiska nejder, och nu färdas båda i sällskap vidare, för att vid lägligt tillfälle åter frambryta i dagsljuset, antingen i form af ång-eruption eller som het källa. Den ryktbaraste af dessa sistnämnda är den stora Geysern. Den består af ett 75 fot djupt rör eller schakt, af 10 fots diameter; detsamma öppnar sig ofvantill i ett bäcken, hvars längd från norr till söder är 53, från öster till vester 61 fot. Det inre af både röret och bäckenet är fodradt med en vacker, glatt kiselsinter, nog hård att motstå hammarslag; och den första frågan blir: Huru har detta märkvärdiga rör blifvit uppbygdt och så utmärkt väl beklädt? Kemisk analys visar, att vattnet håller kiselsyra upplöst, och man kunde väl på grund deraf förmoda, att det afsatt sintern på rörets och bäckenets väggar. Detta är dock ej fallet; vattnet afsätter ingen bottensats, hur länge det än förvaras. Här är ett prof deraf, som blifvit tappadt på ilaska, korkadt och förvaradt under åtskilliga år, men är fortfarande alldeles kristallklart. Den anförda hypotesen skulle för öfrigt förutsätta, att sjelfva schaktet blifvit bildadt af någon annan kraft, och att vattnet endast lemnat öfver draget dertill. Men Geyser-bäckenet ligger på toppen af en liten kulle af ungefär 40 fots höjd, och vid första anblicken finner man, att densamma måste hel och hållen hafva bildats af springkällan. Gjuta vi litet Geyser-vatten i en flat skål, der det kan af-dunsta, varsna vi, att i skålens midt utfälles ingenting, men vid sidorna, der vattnet uppdrages af kapillariteten och således lättare fördunstar, afsättes kiselsyra. Af sådan bildas följaktligen en ring rundtomkring, och först sedan afdunstningen försiggått temligen länge, ser mail ett ytterst ringa grums i midten. Detta försök är en mikroskopisk framställning af förloppet deruppe i Island. Föreställen Er en vanlig varm kiselhaltig källa, hvars vatten sipprar ned utefter en sakta sluttning; detsamma måste naturligtvis afdunsta, och kiselsinter således afsätta sig. Denna sinter höjer småningom den yta, hvaröfver vattnet flyter