Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
82
Betraktom vigten, sedan den tillryggalagt den första
foten af de sexton! Den har då uppenbarligen en fot mindre af
potentiel energi, än den egde vid 16 fots höjd, men har i stället
förvärfvat ett motsvarande belopp af aktuel, hvilken, om den till
sin rigtning omvändes, skulle åter upplyfta vigten till dess
ursprungliga höjd. När således potentiel energi försvinner,
uppträder aktuel i dess ställe. Och den stora sanningen är, att
hela verldsalltet igenom är summan af dessa oföränderlig;
att skapa eller tillintetgöra energi är lika omöjligt som att skapa
eller tillintetgöra materia; alla företeelser inom den kroppsliga
verlden bestå endast i en förvandling af den ena arten till den
andra. Detta är lagen om kraftens bevarande.
Det är visserligen ännu för tidigt att afhandla organiska
förlopp; men kunde vi hafva iakttagit molekulernas tillstånd
inom min arm, då jag hissade upp vigten, skulle vi hafva
funnit, att för verkställandet af denna mekaniska akt förbrukades
ett motsvarande belopp af energi i någon annan form. Denna
form är, såsom vi framdeles skola få se, värme. Hade vigten
upphissats af en ångmaskin, skulle också en viss värmemängd
dertill förbrukats, en lika stor som utvecklas, om vigten åter
får falla ned från sexton fots höjd.
Vore tyngdkraften tusen gånger starkare än den verkligen
är, skulle uppenbarligen också ett tusen gånger större
värmebelopp åtgå till vigtens lyftande. Men den stora lagen ändras
ej en hårsmån derigenom; den värmemängd, som skulle
utvecklas genom den fallande vigtens stöt mot jorden, blefve i sådant
fall också tusen gånger större.
Vi skola nu använda dessa begrepp, hvilka utvecklats
genom betraktande af synliga och påtagliga massor, på sådana
som äro för små att af våra sinnen förnimmas. Förståndet har
lika lätt att fatta åtskiljandet af två inbördes attraherande
atomer, som vigtens skiljande från golfvet. Så tätt som
atomerna än hänga tillsammans, måste vi dock tänka oss dem
åtskilda af mellanrum, men utöfvande ytterst stark dragning på
hvarandra. Det skulle kräfva ett rentaf otroligt belopp af
vanlig mekanisk kraft att öka eller minska dessa mellanrum så pass,
att kroppens volym derigenom underginge någon märkbar
förändring. Jag har förgäfves bemödat mig att genom tryck
meddela en mjuk metalls täthet en varaktig förökning. Vattnet
mom hvars massa handen rör sig så lätt, ansågs länge nog
alldeles omöjligt att sammantrycka. Pressades det med våld
tillhopa, sipprade det - heldre än att gifva efter - ut genom
porerna af det metallkärl, som innehöll det, och utbredde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
