121 gå ned till nollpunkten och lägger i stället en lika stor glascylinder på stapeln. Sätter jag den ånyo uppvärmda jerncylin-(lern derpå, märkes ingen rörelse i galvanometern, och vi skulle allt få vänta bra länge för att kunna upptäcka någon sådan. Taga vi träd, krita, sten eller eldfast lera i stället för glas, blir resultatet detsamma; alla dessa ämnen äro dåliga värme-ledare; deras molekuler äro på det sätt förbundna sinsemellan, att rörelsen blott med svårighet meddelas från den ena till den andra. Och deremot skulle vi, om cylindrar af zink, jern, bly, vismut eller dylika ämnen lades på stapeln, inom ganska kort tid varseblifva rörelse hos nålen. Ty såsom en allmän regel, om ock ej alldeles fri från undantag, kan man säga, att metaller äro de bästa värmeledarne. De äro det emedlertid i mycket olika grad. Se här en stång af jern AB (bikl 56) och en annan af koppar A C; de läggas, på sätt som synes, öfver en spritlampa, och fem trädkulor äro medelst vax fästade på lika afstånd vid hvardera. Lågans hetta fortplantas nu till höger och venster genom ledning men märkbart hastigare i den förra rigtningen, d. v. s. genom kopparn, såsom vi kunna se af kulornas nedfallande. Ett af de första sätt att någorlunda noggrannt bestämma olika kroppars värmeledningsförmåga föreslogs af Franklin och utfördes af Ingenliouss. Ett antal stänger af olika ämnen öf-verdrogos med vax, och deras ändar nedsattes i het olja, hvarefter man observerade, till hvilket afstånd vaxet smälte på hvar stång. Ju bättre ledare ämnet var, desto större blef naturligtvis detta afstånd. En annan och bättre metod uttänktes af Fourier och användes af Despretz. AB (bild 57) föreställer en metallstång, hvari hål blifvit borrade för att upptaga små termometrar; vid dess ena ända står en lampa L som värmekälla, och dess värme sprider sig genom stången, samt uppnår först termometern a, sedan a', derefter a", o. s. v. Under en stund stiga alla ter-mometrarne, men derefter blir stångens temperatur oförändrad; och ju bättre ledare den är, desto mindre blir i detta stationära tillstånd skilnaden mellan två angränsande termometrars tempe- Bild 56.