133 asbesten. Att en dylik materiens anordning skulle hindra värmets fortplantning, var också lätt att förutse; ty då värmet är en rörelse, måste hvarje afbrott i den molekularkedja, genom hvilken denna rörelse ledes, verka hindrande. Här i asbesten äro trådarne skilda från hvarandra af luft; rörelsen måste, för att fortplanta sig, oupphörligt öfvergå från en fast kropp till en gas, och tvärtom. I ett djurs pelsbeklädnad är hindret ännu större; asbestens trådar äro åtminstone hvar för sig goda ledare, pelsens hår deremot icke. Man har sett lava flyta öfver ett lager af aska, hvilande på is; hettan har ej framträngt till den sednare. Glödande kulor kunna transporteras till kanonen i trädkärror, fyllda med sand. Is inpackas i sågspån, när man vill skydda den för smältning. Men det gifves fall, då sågspån, agnar, pulveriseradt trädkol och dylika dåliga värmeledare ej kunna begagnas till ifrågavarande ändamål på grund af sin brännbarhet, och vid sådana tillfällen är gipsmjöl det bästa medel, man känner; tillochmed i fast kristalliniskt tillstånd leder gips vida sämre än silikater, och dess mjöl är derföre vida mera ogenomträngligt än sand, der hvarje särskildt korn är god ledare. Ett fodral af gips kring en ångpanna skulle betydligt minska dennas värmeförlust. Dessvärre råkar man, i fråga om ångpannor, stundom ut för ett helt annat slags fodral — nemligen på insidan och hvilket äro ingenting mindre än nyttigt. Vatten håller nemligen för det mesta åtskilliga mineralier upplösta; det upptager dem vid sitt framsipprande genom jorden. Så t. ex. innehåller det ofta, i grannskapet af kalkhaltiga berg, en viss mängd kolsyrad kalk och kallas då "hårdt" vatten; äfven svafvelsyrad kalk är en vanlig ingrediens deri. Vid afdunstning bortgår naturligtvis endast det rena vattnet, och mineralierna stadna qvar; häraf härröra bland annat de inkrustationer, som vissa källor afsätta på växter och stenar. Vid kokning inträffar detsamma; det finnes väl knappt en vattenkittel i London, som ej är inuti öfverdragen med s. k. pannsten. I ångpannor bildar denna en allvarsam olägenhet; den är nemligen en mycket dålig ledare och kan stundom bilda ett så tjockt lager, att värmet hindras från att framtränga till vattnet. Se här ett exempel på ett dylikt missöde! Detta är ett stycke af pannan på en ångbåt, som af brist på kol var nära att förolyckas; för att bringa den in i hamnen, måste rårna och allt virke ombord, som man möjligen kunde undvara, stoppas i ugnen. Vid undersökning fann man sedan denna samling af kolsyrad kalk i pannan. Tvifvelsutan har man ock häri att söka orsaken till den långsamhet, hvarmed åtskilliga kittlar bringas till kokning.