147 de återstående föreläsningarne blir just att undersöka värmet, fortplantadt på detta sätt genom ethern, med ett ord det s. k. strålande värmet, För närmare undersökning af detsamma hafva vi att tillgå vår ovärderliga termo-elektriska stapel, hvars yta nu är öfverdragen med lampsot, som kraftigt absorberar strålarne. Håller jag stapeln framför min kind, upptager instrumentet den derifrån utgående värmestrålningen, och galvanometernålen går genast upp till 90°. Jag låter den återvända till nollpunkten och håller derefter ett stycke is framför stapeln; nålen går nu lika långt åt motsatta sidan. Det tyckes alltså, som om isen utstrålade köld; men i sjelfva verket är det naturligtvis från stapeln, som strålarne i detta fall komma, och den afkyles derigenom. Instrumentet duger med ett ord till undersökning ej blott af det värme, som meddelas genom direkt beröring, utan ock af det strålande. Låtom oss nu straxt använda det till en vig-tig uppgift, till att undersöka värmets fördelning i det elektriska spektrum! Ett sådant uppkommer, om man låter en smal strimma elektriskt ljus framgå från springan o (bild 70) genom en dubbel- Bild 70. konvex lins och derefter genom ett prisma abc, som är sammansatt af plana glasskifvor och fyldt med kolsvafla. Denna vätska sprider nemligen färgerna bättre än glas. Den hvita strålen uppdelas nu i sina beståndsdelar: rödt, orange, gult, grönt, blått, indigo och violett. Jag skall nu föra en termo-elektrisk stapel af särskild konstruktion långsamt genom den ena färgen efter den andra, för att pröfva dess värmekraft, och vi iakttaga derunder galvanometernålens utslag. Försöket utföres medelst en förträfflig apparat, som uppfunnits af Melloni och förfärdigats af Ruhmkorff. Den består af en polerad messingsskifva AB (bild 71) fästad på en lodrät 10*