Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
derigenom, under det de kortare absorberas; hålles det på samma
sätt i strålens väg, lemnar det endast ett klart rödt band qvar
på skärmen. Men eftersom den blå vätskan absorberar just
samma vågor, som det röda glaset framsläpper, så måste man
genom föreningen af båda kunna åstadkomma fullständigt
mörker. Så sker äfven; hållas båda i strålens väg, så försvinner
hela spektrum så fullständigt, som hade man afstängt ljuset med
en tjock metallplåt.
En lösning af öfvermangansyradt kali framsläpper deremot
båda ändarne af spektrum; vi se på skärmen den röda och den
blå färgen, men deremellan en alldeles mörk sträcka; det gula
ljuset förstöres i grund, dess vågor kunna ej framtränga genom
den praktfullt färgade vätskan. Jag kastar nu medelst den
elektriska lampan en rund hvit ljusbild af fullt en alns
diameter på skärmen och insätter derefter saltlösningen i strålens
väg; kan man väl se något vackrare än denna färgade skifva?
Nu insätter jag prismat på sitt ställe; den violetta
beståndsdelen skiljes från den röda, och I sen tvenne tydligt
begränsade skifvor, en af hvardera färgen. Endast till en del falla de
i midten öfver hvarandra, och der framträder åter lösningens
sammansatta färg.
I afseende på ljusvågorna utöfva alltså kroppar en slags
utväljande eller elektiv kraft; de "utsålla" vissa arter, hvilka de
genomsläppa, och förstöra de andra. Genomskinlighet för vågor
af en viss längd medför alldeles icke samma egenskap för vågor
af en annan, och vi kunna på grund häraf också med skäl
vänta, att genomskinlighet för ljus icke skall med nödvändighet
medföra motsvarande egenskap för strålande värme.
Erfarenheten bekräftar ock denna förmodan. Här är en tennskärm MN
(bild 81) med en rund öppning i midten, bakom hvilken finnes
en liten hylla S; jag sätter en dunkelt rödglödande kopparkula
B på en lämplig fot på ena sidan derom; stapeln P befinner
sig på den andra. Strålarne från kulan genomgå öppningen och
sätta galvanometernålen i rörelse, tills den slutligen stadnar på
80°. Jag sätter nu ett platt glaskärl, af 1 tums vidd och fyldt
med destilleradt vatten, på hyllan S, så att strålarne måste, för
att framkomma till stapeln, genomgå vätskan; och hvad
inträffar? Nålen sjunker genast till nära nollpunkten; knappt en
enda stråle från kulan kan genomtränga vattnet, så
genomskinligt det än är för ljuset. Innan vattenkärlet borttages,
ställer jag derbakom ett dylikt kärl, innehållande kolsvafla, så
att detta stänger öppningen, då det förra aflägsnas. Och nu
blir följden en helt annan; nålen sätter sig genast i rörelse
uppåt och visar, att samma strålar, som omöjligen kunde slippa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
