•190 absorberande gaser de qvantiteter, som först inträda i profcy-lindern, utöfva ojemförligt större verkan än de sednare införda. Om vi således jemförde de ofvannämnda gaserna icke vid en bel, utan vid blott en trettiondedels atmosfers tryck, skulle tvifvelsutan olikheterna dem emellan befinnas betydligt förökade. Vi hafva redan sett, att när absorptionen är mycket ringa, är dess belopp proportionel mot den absorberande gasens tryck; vi vilja antaga — hvad som äfven tvifvelsutan är fallet — att denna lag gäller för luften och dess tre samslägtingar; att deras absorption vid atmosfers tryck är blott af hvad den är vid en hel. Sålunda erhålles följande öfversigt, i hvilken naturligtvis alla de öfriga gasernas absorption vid ifrågavarande låga tryck blifvit bestämd genom direkt observation. Tabell N:o 6. Gaser Absorption vid J5 atmosfers tryck. Luft, Syre, Väte, Qväfve.......... 1 Ohlor..................... 60 Brom..................... 160 Koloxid................... 750 Kolsyra................... 972 Bromväte..................1005 Qväfoxid...................1590 Qväfoxidul..................1860 Vätesvafla..................2100 Ammoniak................. 5460 Oljbildande gas............... 6030 Svavelsyrlighet.............. 6480. Hvilka utomordentliga olikheter! För hvarje värmestråle *), som upptages af luft, upptager ammoniak 5-460, oljbildande gas 6030, och svavelsyrlighet 6480. Och här behöfva vi, väl till märkandes, alls icke sysselsätta oss med några undersökningar eller betraktelser beträffande kohesionens inflytande på resultaten. I fasta och flytande kroppar äro molekulerna mer eller mindre bundna vid hvarandra; olikheten i absorptionsförmåga mellan t. ex. alun och bergsalt kan alltför väl bero — hel och hållen eller till en del — på arten af deras aggregat-tillstånd, på det sätt hvarpå kristallisations-kraften uppfört deras mole-kularbyggnad. Men olikheten mellan luft och oljbildande gas kan omöjligen förklaras på något dylikt sätt; här är hvarje molekul en fri individ, och olikheterna gaserna emellan angifver alltså en för sjelfva dessa molekuler karakteristisk egenskap. *) Ordet är här naturligtvis användt endast i qvantitativ betydelse.