Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•192
absorberar starkare än den enkla chloren, och bromvätet mer
än bromen.
Ilär är vidare en del af denna sistnämnda enkla kropp i
flytande tillstånd; den svartröda vätskan är innesluten i en platt
glascell och så ogenomskinlig, att man ej kan se en lampas ljus
derigenom. Men ställ på ena sidan ett brinnande ljus eller en
varm kopparkula, och på den andra den termo-elektriska
stapeln med sin svärtade yta vänd ditåt — och galvanometernålen
gör genast ett häftigt utslag. Det värme, som förorsakar detta,
är naturligtvis af det mörka slaget, ty för ljusstrålarne finnes
här ingen möjlighet att slippa fram. Det är, tyckes mig,
omöjligt att tillsluta sina ögon för alla dessa sammanstämmande
vittnesbörd om, att de fria atomerna dallra utan motstånd i
ethern, men att de, såsnart de förenat sig till oscillerande
system, komma dess vågor att bryta sig och svälla högre, samt
att de följaktligen träda till den och dess rörelse i ett helt
annat förhållande, än då de befunno sig i det förstnämnda
tillståndet,
Men det lärer väl å andra sidan ej undgå Er
uppmärksamhet, att lampsot, som också är en enkel kropp, är en af de
bäst absorberande och utstrålande ämnen i hela naturen. Låtom
oss undersöka detta förhållande närmare! Vanligt lampsot är i
sjelfva verket ingalunda ett rent element ; det innehåller
inblandade i sig åtskilliga kolväte-föreningar, och dessa äro ensamma
för sig starkt absorberande. Men jag har aflägsnat dem genom
att leda en ström af chlorgas öfver rödglödande sot, och ämnet
har likväl bibehållit sin absorptionsförmåga. Förhållandet torde
emedlertid kunna förklaras. Sotet är, enligt hvad kemien lärer
oss, en allotropisk form af det rena kristalliserade kolet,
diamanten; allotropien, d. v. s. tillvaron af olika egenskaper hos
samma enkla ämne, måste tvifvelsutan bero på en olika
gruppering af detsammas atomer; det är ju då ganska rimligt, att
denna förändring i atomernas lagring, som vållar en så
betydlig skiljaktighet i yttre egenskaper som den mellan diamant och
sot, också kan hafva till följd, att den enkla kroppen inverkar
på värmestrålningen just så, som vore den sammansatt,
Exemplet är ej ensamt i sitt slag; vi skola i nästa kapitel lära känna
en i samma afseende utmärkt, allotropisk form af vår eljest så
neutrala syrgas.
För öfrigt absorberar sot ej så fullständigt, som Ni kanske
förmodar. Jag behöfver här endast erinra om ett för ej
längesedan an stäldt försök (sid. 173), der de mörka värmestrålarne
fr ån den elektriska lampan gingo ganska lätt igenom en ytterst
starkt sotad saltskifva. Men äfven för värme från källor af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
