20 2 en blank metall-yta strålar sjelf ytterst svagt, men deremot "•anska betydligt, då den betäckes med ett öfverdrag af fernissa; metallens atomer behöfva, för att kunna öfverflytta sin rörelse till verldsethern, en förmedlare och erhålla denne i öfverdragen Men man kan ock fernissa en metallisk yta med ett lager af starkt strålande gas. I den apparat, I här sen (bild 90), kan Bild 90. oljbildande gas ledas från reservoiren G genom ett rör, utflöda genom en springa vid ah och utbreda sig i ett tunnt lager öfver den varma ytan af kuben C. Förrän detta sker, neutraliseras strålarnes från C verkan på stapeln P af kompensationskuben C', men såsnart gasen utströmmar ur springan ah, segrar den förres utstrålning, och detta oaktadt dess yta i sjelfva verket afkyles af den något svalare gasströmmen; nålen sätter sig i rörelse och stadnar på 45°. Sålunda hafva vi fernissat metallen medelst en gas, men ännu märkvärdigare är, att man kan så till sägandes fernissa en gas med en annan. Jag insläpper i den tomma profcylindern först ånga af ättik-ether, hvars absorptionsförmåga är mycket stark (sid. 193), till i atmosfers tryck, och derefter, under det nålen visar på 0°, torr luft; denna sednare upphettas dynamiskt, och dess värme upptages genast af ether-ångan, som derefter utsänder det mot stapeln. Nålen går straxt upp till 70°. Vi låta ångan utgjuta allt värmet, och nålen inställa sig på nollpunkten, samt utpumpa derefter luften; nålen går nu till 43° på köldsidan. På detta sätt hafva de i följande tabell anförda värdena erhållits, och det torde ej behöfva påpekas, att ångan spelar här alldeles samma rol i förhållande till luften, som fernissan till metallen i våra förra försök.