•214 isynnerhet i det inre af kontinenten, skilnaden mellan dygnets högsta och lägsta temperatur ofta utomordentlig; den uppgår ej sällan till 30°, under det den här t. ex. vid Greenwich är i medeltal 9°. För att bestämma beloppet af ifrågavarande värme-utstrålning konstruerade Leslie ett instrument, som han benämnde Aetlirioskopet (bild 94). Det bestod af två glaskulor, som voro förenade genom ett vertikalt glasrör, så trångt, att en liten vätskekolonn hölls uppe derinuti endast genom sin adhesion vid glaset. Den nedre kulan D var omgifven af ett metallfo-dral och antog luftens temperatur; den öfre B var svärtad och omgifven af en metallskål C, som skyddade den mot jordens utstrålning. "Detta instrument", säger upptäckaren, "angifver, då det vid klart väder utsättes för öppna luften, såväl dag som natt beloppet af den från de högre regionerna nedsända kölden .... Dess känslighet är förvånande, ty vätskekolonnen stiger och faller ögonblickligen för hvarje förbi-farande moln. Men orsaken till dessa förändringar är icke alltid lika ögon-skenlig; under en klar blå himmel angifver aethrioskopet stundom en köld af 5 grader *) och en annan dag, när luften synes vara lilca klar, knappast tre". För oss erbjuder detta förhållande numera icke något öfverraskande; vi veta ju mycket väl, att luftens genomskinlighet alldeles icke bevisar dess torrhet. Också tillägger Leslie sjelf en förmodan, att det nämnda förhållandet måtte bero på luftens hygrometriska beskaffenhet för tillfället **). Bild 94. *) Dessa böra naturligtvis icke förvexlas med våra vanliga termometergrader. Ö. A. **) Det bör ej lemnas onämndt, att Tyndalls på ofvan anförda försök grundade åsigt om vattenångans stora absorptionsförmåga blifvit bestridd af (numera aflidne) Prof. Magnus i Berlin och sedermera af åtskilliga andra forskare. Frågan torde ännu ej kunna anses fullt afgjord. En förteckning på den ur polemiken mellan Tyndall och