•222 Och härefter öfvergår jag till en annan högst vigtig fråga; vi skola nu söka utgrunda sjelfva den yttersta orsaken till både absorptionen och diatermansien. En pendel svänger som bekant med en viss hastighet, som är beroende af dess längd. En stålfjäder oscillerar i en viss takt, beroende af dess vigt och spänstighet. Forma vi en metalltråd till spiral och fästa en tyngd vid dess ända, svänger äfven denna upp och ned med en hastighet, som beror af dess egen vigt och trådens elastiska kraft. En sträng på ett musikaliskt instrument har på samma sätt sin gifna svängningstid, som är beroende på en gång af dess längd, vigt och spänning. Förhållandet är detsamma med en planka, som med sina ändpunkter hvilar på tvenne stöd; ställa vi oss midt på densamma och lämpa vår egen rörelse efter dess gungning, kunna vi tillochmed bräcka den. En trupp soldater, som skola marschera öfver en hängbro, måste gå i oregelbunden takt, för att icke öka dess pendelrörelse till en för dess bestånd ytterst vådlig grad. En person bär ett öppet vattenkärl på hufvudet; öfverensstämma hans steg, hans vandrings-takt med vätskans sqvalp från den ena sidan till den andra, dröjer det ej länge, förrän densamma slår ut ur kärlet. Se der helt simpla och hvardagliga, men just derför lärorika exempel på hvad jag vill kalla verkan af perioders öfverensstämmelse. En rytmiskt upprepad rörelse, om ock ganska svag och obetydlig, väcker och förstärker en annan, hvars energi kan vara betydligt öfverlägsen den förras — om blott bådas rytm är lilca. I annat fall eger just motsatsen rum. Vattenbäraren ändrar med afsigt ofta nog sin vandringstakt för att förekomma det nyssnämnda missödet. Bet är just det här beskrifna förhållandet, som förorsakar, att man ofta hör en glasruta, en kakelugnslucka, en ljusmanschett eller något annat dylikt föremål genljuda i ett rum, der musik göres; det är det välbekanta resonans-fenomenet. Det inträffar naturligtvis blott, då det ifrågavarande föremålets egen ton. dess vibrationsperiod, öfverensstämmer med någon af de musikaliska toners, som frambringas. Ni har hört den "sjungande lågan" svara mig, då jag tilltalade den i dess rätta ton; i annat fall förblef den stum, ja den kunde tillochmed tystas. Dessa enkla mekaniska fakta skola förhjelpa oss till en klar uppfattning af de oändligt mycket finare företeelser, som ljuset och det strålande värmet erbjuda. Vi hafva sett, att lampsot genomsläpper det sednare, men icke det förra; jag har nämnt och skall framdeles utförligt visa, att detsamma är i ojemförligt högre grad fallet med en lösning af jod i kolsvafla. Hvilken är orsaken härtill? Den enda skilnaden i sak mellan