227 märkes ganska tydligt, blott man håller handen eller ansigtet nära intill hvardera. En jemförelse mellan kolumnerna 6 och 7 visar till en början, att den Bunsenska lågans strålar i allmänhet absorberas något mindre än den andras; somliga ämnen, t. ex. myrsyre-ether, förhålla sig nästan lika i afseende på båda; för amylen och några andra är skilnaden större. Men högst märkvärdig är såväl den tillökning i absorption, som eger rum för kolsvafla, som omkastningen i ordning mellan samma ämne och chloroform. En sådan eger här äfven rum för myrsyre-och svafvel-ether. De mest utstrålande ämnen i den Bunsen'ska lågan äro tvifvelsutan vattenånga och kolsyra, bildade genom vätets och kolets förbränning; het qväfgas finnes der visserligen ock, men dess strålningsförniåga. är, som vi veta, mycket obetydlig. Jag önskade skilja de båda förstnämnda beståndsdelarne från hvarandra och undersöka hvardera särskilt; den förres strålar kunna uppenbarligen erhållas från en låga af ren vätgas, den andres från en af koloxid. Isynnerhet vätgaslågans strålning syntes mig vara af särskildt intresse, ty oaktadt dess temperatur är mycket hög, föreföll det sannolikt, att vanlig fuktig luft skulle på densamma utöfva en rätt betydlig absorption, på grund af öfverensstämmelsen mellan lågans vibrationsperioder och den kalla atmosferiska vattenångans. Denna förmodan visade sig ock fullkomligt riktig; införda i en profcylinder af 4 fots längd, absorberade torkad luft ingenting af vätgaslågans strålande värme, vanlig luft deremot en gång 17,2 procent deraf, och en annan dag, då fuktigheten var större, 20,3. För jemförelses skull må nämnas, att vid det förra tillfället absorberade den otorkade luften endast 5,8 procent af strålningen från en platinaspiral, som försattes i glödning medelst elektricitet, samt 8,6 procent af samma spirals strålar, då den hölls inne i sjelfva vätgaslågan och sålunda upphettades till glödning. En märkbar öfverensstämmelse eger således rum mellan mole-kulernas vibrationsperioder i den 3260° heta vätgaslågan och i den atmosferiska vattenångan vid 15° temperatur. Värmegradens förhöjning ökar väl vattenmolekulernas "svängnings-amplitud" men inverkar jemförelsevis föga på deras svängningstid. Yi måste i förbigående egna en stunds uppmärksamhet åt det förra begreppet, En tons höjd beror som bekant på det antal luftvågor, som träffa örat under en sekund. Deremot beror dess styrka eller intensitet på det utrymme, inom hvilket de särskilda luftpartiklarne vibrera, eller m. a. o. på det afstånd, till hvilket de aflägsna sig från sitt jemnvigtsläge. Detta afstånd kallas vibrations-amplituden (jfr sid. 160). Om vi draga 15*