Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIII - Bihang: Om ljusets mekaniska qvalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
lysande låga, hvilka genomgått vattnet, i mycket olika grad af olika
färgade glasskifvor; det at dem frambragt» utslaget blef nemligen
efter genomgången af
färglöst blått gult rödt grönt glas
9,0° 8,5° 8,o° 3,8° 0,3°
under det alla dessa olikfärgade glasskifvor utöfvade i det närmaste
samma absorption på de ursprungliga strålarne.
En bekräftelse på det här anförda resultatet har ock erhållits at
M. Farmer (American Journal of Science, 1866, sid. 214), hvilken
genom undersökning af elektriskt ljus funnit den ofvannämnda
arbetsförmågan af en kilogram-meter i sekunden eqvivalent med ljusstyrkan
af 33,1 — 42,9 normalljus.
"Det sätt", säger T., "hvarpå vi i allmänhet skaffa oss ljus, är
följaktligen i hög grad slösaktigt; ty vi äro nödsakade att utveckla
en värmemängd, 340 gånger större än den, som svarar mot den
erhållna ljusmängden; ja, i många fall, t. ex. vid förbränning af gas i
dåliga brännare, stiger ifrågavarande tal till nära 1000. Ju högre
värmegrad lågan har, ju större mängd fasta partiklar kunna utfällas
i densamma och vid sin hvitglödning utstråla ljus, desto större gagn
hemtar man af det förbrukade belysningsmaterialet. Men huru man
än må bete sig, blir ändock användandet af lågor till belysning allt
annat än ekonomiskt, och beloppet af förbrukadt material mångfaldiga
gånger större än hvad som fordras till frambringande af den
värmemängd, som är eqvivalent med det utvecklade ljuset. Detta beror
deraf, att ljuset i dessa fall utsändes från glödande kroppar, alltså
från sådana, hvilkas temperatur ligger högt öfver oingifningens, och
den afkylning, som blir en nödvändig följd af denna
temperatur-olikhet, förorsakar utomordentlig förlust. Härmed är det dock ej afgjordt,
att icke i framtiden en förändring kan inträda i detta hänseende;
möjligen kan man då komma att till belysning använda kroppar, hvilkas
värmegrad icke öfverstiger omgifningens, och hvilka ändock utstråla ljus.
Det gifves nemligen ett slags förlopp, hittills föga kända, vid
hvilka ljus utvecklas, utan att man ändå kan iakttaga någon
förhöjning af värmegraden; ja, man kan tillochmed få kroppar att lysa,
oaktadt deras temperatur är lägre än omgifningens. Sådana kroppar
kallas fosforescerande; de hafva den egenskapen att under längre tid
utstråla ljus, om de först varit utsatta för t. ex. solstrålarnes
inflytande. Sannolikt beror detta deraf, att nämnda strålar förorsaka en
molekular-förändring hos kroppen, hvarvid förbindelsen mellan
atomerna göres, så att säga, lösare; när kroppen derefter föres in i
mörker, söker förbindelsen att åter inträda i sin fulla styrka, hvarvid en
arbetsmängd utvecklas, som i detta fäll uppträder som ljus, under
det den eljest vid kemiska processer i allmänhet framträder som
värme och först då blir ljus, när kroppens temperatur blir tillräckligt
hög. Ljusets obetydliga mekaniska eqvivalent, i förening med dess
svaghet, gör det vid dessa tillfällen omöjligt att iakttaga någon
värme-verk-ning, ehuru en sådan naturligtvis måste åtfölja hvarje ljus-utveckling.
Sannolikt skall det i en framtid lyckas att upptäcka de vilkor och
förhållanden, hvarunder dessa fenomen företrädesvis utvecklas och
framträda med större glans, än man hittills varit i tillfälle att
iakttaga. Kommer man en gång derhän att kunna frambringa
fosforescens-ljus af betydlig styrka, skall säkerligen en fullständig reform af våra
belysningsapparater blifva följden deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
