Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
•283
vid båda tillfällena en belt annan. Genom en blandning af 7 .
vigtsdelar qväfgas och 4 delar syrgas framgår värmestrålen nästan
lika obehindradt som genom sjelfva tomrummet; likaså genom
en blandning af 1-A delar qväfve och 3 delar väte. Men låt
de förra förena sig till qväfoxidul, eller de sednare till ammoniak
— och dessa samma materiela atomers inverkan på ether-rörelsen
blir genast tusen-, ja million-faldigt förökad. Knappast gifves
det ett mera öfvertygande bevis på, att den luft, vi andas, är
en blott mekanisk blandning, ej en kemisk förening, än dess
utomordentliga diatermansi.
Men dessa molekuler, hvilka såsom qväfoxidulens och
am-moniakens upptaga ethervågorna, måste ock af dem försättas i
dallring, skakas, ja kanske tillochmed skakas sönder. Att
vanligt termometriskt värme kan åstadkomma kemisk förändring,
är välbekant, och det strålande förmår det naturligtvis äfven,
om det absorberas tillräckligt; de mörka strålar, som kunna
försätta platina i hvitglödning, skulle också, om de
absorberades, frambringa samma kemiska verkan som den glödande
metallen. Men denna effekt grundar sig dock i sjelfva verket
på en förvandling af det strålande värmet till termometriskt;
sjelfva strålningen ingår ej såsom ett nödvändigt och
karakteristiskt moment i förloppet.
Eget nog är det just de kortaste och på dynamisk energi
fattigaste ethervågor i bela spektrum, som företrädesvis
frambringa de kemiska verkningar, för hvilka strålningen synes
utgöra ett nödvändigt vilkor. I fotografens camera förena sig
dessa, de s. k. kemiska strålarne, på grund af sin större
bryt-barhet, i en annan brännpunkt än värmestrålarne, och endast
de förra äro, trots sin oändligt underlägsna lefvande kraft,
ensamma nyttiga för hans särskilda ändamål. Den kemiska
sönderdelningen är följaktligen ej beroende af amplituden, utan
af svängningstiden; det måste mellan sjelfva atomernas dallring
och de korta ethervågorna finnas någon slags öfverensstämmelse
i period, på grund hvaraf dessa sednares verkningar ständigt
adderas till hvarandra och slutligen spränga molekulerna sönder,
slungande atomerna från hvarandra.
Det är med dessa slags företeelser, som vi nu skola
sysselsätta oss; hafva vi förut undersökt de långa vågornas
förhållande till materien och särskilt till gasformiga kroppar, blir
det här i stället fråga om dessa sistnämndas sönderdelning
genom korta vågor. I en profcylinder af glas, tre fot lång och
ungefär tre tum i diameter, brukade jag insläppa åtskilliga
slags ångor; dessa voro i allmänhet fullkomligt genomskinliga,
och cylindern såg följaktligen alldeles så ut, som om den varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
